Henrik Larsson, BoIS och VM.

Henrik Larsson verkar vara en människa som gillar att överraska. Förra året gjorde han ett inhopp i SSL där han lyfte Helsingborg ett snäpp bara genom att sitta på bänken. Hela innebandysverige fick ett lyft av hans medverkan. Nu har han bestämt sig för att bli tränare och väljer då Landskrona BoIS. Undrar vem som har mest att tjäna på detta. BoIS eller Larsson. Klart är i alla fall att Landskrona kommer att ha ganska mycket publik jämfört med tidigare. Åtminstone inledningsvis. För att få ut det mesta möjliga av detta så vill det till att BoIS gör vad de kan för att se till att publiken fortsätter att komma även när nyhetens behag har avtagit. Bra läge att stärka sitt varumärke. En sådan här möjlighet kommer inte ofta.

Henrik Larssons vinst i detta är lite mer oklar. Antingen så tar han detta året som ett läroår och går de utbildningar som han måste för att få lov att vara huvudtränare i allsvenskan för att sedan tacka för sig och ta ett annat tränarjobb året efter, eller så fortsätter han ytterligare än säsong för att verkligen få fart på BoIS och visa att han faktiskt är en bra tränare också.

För övrigt så var jag i Västerås i helgen och såg på avslutningen på VM i daminnebandy. Därifrån kan jag konstatera att det inte var särskilt mycket underhållning i periodpauserna eller mellan matcherna. Det lokala cheerleader gänget visade upp sig lite för många gånger enligt mig. Inte heller sponsorerna tog tillfället i akt att visa upp sig runt omkring i arenan. Sist men inte minst så var baren fruktansvärt tråkig. Ett betongrum med ett gäng runda ståbord, en liten TV på ena väggen och ett sortiment som förde tankarna till Rumänien under det kalla krigets glansdagar. Däremot så verkar det ha varit bättre på vippavdelningen, som för övrigt tog upp en hel långsida. Det är ju där pengarna finns så den prioriteringen är inte så svår att förstå. Jag kommer att återkomma till ämnet innebandy i ett senare inlägg.

Tack för i dag.

Är din förening unik?

Många idrottsorganisationer, precis som många andra sorters organisationer, pratar om sig själva och beskriver sig själva som unika på olika sätt. Självklart är varje förening unik, men kanske inte alltid på det sättet som framhålls. Jag har ganska många gånger läst följande mening, "publiken kommer till våra matcher för att vi spelar en offensiv och rolig fotboll". Man skulle kunna byta ut orden offensiv mot t.ex. teknisk eller snabb. Med risk för att få på nöten så vill jag påstå att sådana uttalanden antingen sägs för att det skall låta bra eller för att den som säger det har lite svårt att samsas med verkligheten. I vilket fall så känns det inte så trovärdigt.


Varför då? Jo. För det första så är väl svensk fotboll inte känd för att vara speciellt offensiv, teknisk eller snabb. Möjligtvis skulle rolig, taktisk, hyfsad eller t.o.m. bra kunna funka.


För det andra så utgår man då ifrån att man som åskådare väljer vilket lag man skall hålla på efter rationella överväganden. "De spelar offensivt. Därför skall jag fr.o.m. nu hålla på den här klubben för all framtid." Jag kanske är helt fel ute men jag tror inte på detta resonemang. Jag tror mer på kompisars påverkan, geografiska faktorer, känslor och associationer. I de flesta fall så är det säkert inte ens ett medvetet val. Det har bara blivit så. Och varför skulle det inte vara så när det är så den mesta konsumtionen utförs. Mer känslor än rationella val. Att man sedan rättfärdigar sitt köp med rationella resonemang betyder inte att det är det som ligger till grund för köpet.

Självklart skall man sträva efter att underhålla publiken med bra och rolig idrott. Min poäng är den att det kanske är lite för lätt klamra sig fast vid gamla halvsanningar. Börja kommunicera det som är unikt men se mer på det känslomässiga än det sportsliga. Det är inte hockeyn eller innebandyn som är unikt med en viss förening utan de känslor och associationer som är förknippade med den.

Tack för ordet

Keith Ballard, något för AIK?

Det låter ju trevligt med spelare som gör det oväntade, det där lilla extra. Hockeysluggern Keith Ballard är en sådan spelare. Man vet att han kommer att ge sig på någon men inte vem och inte i vilket lag offret spelar i. Han har knockat sin egen målvakt med ett välriktat slag i huvudet. På tv bilderna ser man att han svingar en gång till men den här gången missar han målvakten och slår av klubban mot målburen istället. Nu var det visst Colorados målvakt som blev nermejad av Keith. Efter det slogs nog alla men det är Keith man kommer ihåg. Målvaktsdräparen. Det är intressant att det inte var meningen någon av gångerna. Det är klart att det var. En gång är ingen gång men två är en vana.

För att han skall bli lite mer spännande att se på borde han utöka sin repertoar med andra aktörer än målvakter. Varför inte coacher, domare publik eller ismaskin. Innan attackerna kan han pumpa upp sig med lite helium som han kommit över efter att han har knockat en ballongförsäljare.

Det finns nog en och annan klubb som skulle vilja ha honom. AIK som är lite farligare än andra skulle kunna tanka sitt varumärke ännu mer genom att ha en sådan spelare. Han skulle säkert göra succé i KHL.

Tack för idag

Varför så segt?

Föreningar, förbund och klubbar vakna! Ni konkurrerar faktiskt om medlemmar, publik, ledare och sponsorer. Inte bara med andra idrotter utan med allt annat här i världen. TV, Tv-spel, teater, bio, lathet, knark, ointresse, musik och allt annat som existerar i samhället. Denna konkurrens blir hårdare och hårdare för varje dag som går. Vad gör ni för att möta den? I de flesta fall inte ett skit. Allt skall fungera som det alltid gjort och klarar man sig inte själv så vill man ha hjälp från någon kommunal eller statlig kassakista som tydligen skall finnas för alla som behöver. Det finns tydligen en annan kista för kultur, en för politik och en annan för massmedia har jag förstått.

Kanonbra! Dessa pengar kommer att ta slut en vacker dag. Då kommer konkurrensen om sponsorer att hårdna ännu mer. De som har överlevt så långt kommer med all säkerhet att dö om man inte har vässat klorna tills dess. Sponsorer kommer att vilja ha mer för sina satsade pengar än vad de får i dagsläget. Rena allmosor kommer att bli mer och mer sällsynta. Även den lilla breddklubben kan skapa ett värde för en eventuell sponsor. Sätt igång. Dags för nya affärsmodeller.

Min poäng är att man inte kan förlita sig på andras goda vilja. Målet för varje organisation måste ju vara att klara sig på egen hand. Även idrottsorganisationer borde ha det som ett av sina mål. En försvinnande liten del av idrottsorganisationerna förstår innebörden av detta. Detta gör mig frustrerad och oroad. Det är dags för mig att ge mig upp på barrikaderna, vifta med flaggor och skrika tills idrottssverige reagerar. Men med den här förändringstakten så kommer jag väl behöva skrika bra mycket längre än jag kommer att leva.

Vi ses

Foppa betyder cash

Någon sade att Foppa bara var ett namn nu för tiden. Hans värde som hockeyspelare var inte särskilt stort. Om man bortser från gårdagens match där han tydligen var alldeles strålande, så är Foppa betydligt mer än bara ett namn. Han är alla sports marketers våta dröm. Han är folkkär, en legendarisk hjälte och tydligen inte helt dålig på hockey heller. Modo kommer att tjäna en jädrans massa pengar p.g.a. honom. Alla andra lag också för den delen. Överallt vill folk se honom. Tänk om Sundin kunde få för sig att spela med djurgården ett tag också! Publiksiffrorna skulle stiga markant.

Se på vad som hände när Henke Larsson fick för sig att spela innebandy. Där Helsingborg spelade var det publik. Åtminstone mer än det brukade vara på en normal Superligamatch. Henrik Larsson är inte särskilt framstående som innebandyspelare men det fanns ett enormt värde i att ha med honom i truppen. Inte bara ekonomiskt. Sporten var nog lite större under ett par månader.

Jag tror att om vi blir bättre på att se lite utanför de rent sportsliga bitarna och tittar på hur vi kan öka intresset så kommer vi på sikt att se en positiv sportslig utveckling också.

För övrigt så tycker jag att otyget att sparka tränare vid motgång kan vara lite som att skjuta budbäraren. Felet behöver inte automatiskt ligga där.

Tack för idag!

RF, pengar och politik

Läste på RF:s hemsida att att Stockholms kultur- och idrottsborgarråd, Madelaine Sjöstedt, tycker att det är fel att RF får alla stödpengar ämnade för idrotten när de inte lyckas sätta fler i rörelse än de gör. Jag kan hålla med henne till viss del men inte för att RF inte lyckas locka fler till idrottsutövande utan för att det kan diskuteras huruvida de som RF i sin tur delar ut pengar till har rätt till bidragen eller ej.

Det som gör svensk idrott unikt, eller åtminstone ganska ovanlig, är att det är en folkrörelse som är öppen för alla. Den bygger mycket på ideell arbetskraft och engagemang Att människor kan syssla med sin favoritidrott utan att få stipendier eller betala en förmögenhet ur egen ficka. Öppen för alla oavsett ålder, kön, sportslig nivå eller funktionshinder.

Detta plus det faktum att det är bra för människor att röra på sig är det som i grunden motiverar dessa miljoner som staten kastar över idrottsrörelsen. Så långt är allt frid och fröjd och vackert. Men en stor del av alla dessa pengar går till elitsatsningar vilket inte i många fall inte är särskilt nyttigt för utövaren. Jag har fått för mig att det, i vissa fall, kan vara direkt skadligt med elitidrott.

Jag vet att det finns elitföreningar som stänger ute många utövare för de inte är tillräckligt bra eller är tillräckligt motiverade. Denna uteslutning kan ibland starta tidigt i åldrarna. Plötsligt har dessa föreningar tagit avstånd för det som är grunden för svensk idrottsrörelse. När föreningen sedan tränar sönder sina ungdomar och barn med allt för hård träning så börjar man närma sig Kinesisk och Sovjetisk idrottsfilosofi. "Vinn till varje pris och strunta i individen". Har dessa föreningar egentligen rätt till statliga pengar och har idrottsrörelsen med RF i spetsen rätt till pengar när man stödjer denna typ verksamhet? (Om Bert Milton hade lyckats köpa in sig i AIK hade han indirekt fått tillgång till staliga pengar ämnade att sätta människor i rörelse. Trevligt)

Jag är tveksam. Det finns väl en poäng i att det är viktigt med förebilder för ungdomar som idrottar och att idrottslig framgång lockar fler till idrotten, men jag tror att effekten för folkhälsan som detta skulle ge inte motsvarar de pengar som det kostar att odla fram, i bästa fall, mediokra idrottsutövare.

En diskussion om detta hade varit intressant och kanske också nödvändig.

Är du kreativ?

Kreativitet är en bra egenskap. Kreativ bokföring är väl undantaget som bekräftar regeln. Kreativitet hyllas från alla håll och kanter. Det hålls kurser i kreativitet som företag och privat personer betalar en himla massa pengar för att de personalen eller de själva skall gå och utveckla sig själva och företaget.

Jag skulle vilja påstå att kreativitet är överskattat inom marknadsföring. Inte så att kreativitet är onödigt men man lägger alltför stor vikt vid att vara kreativ och alltför lite vikt vid hårt arbete. "Man kan väl inte bara göra saker utan att veta vad som skall göras heller?" Nä, men planering är inte samma som kreativitet. Kreativitet är att tänka annorlunda, göra nya saker, eller göra sådant som redan har gjorts fast på ett annorlunda sätt, inte att kunna planera. Att vara kreativ är säkert bra men det finns massor av beprövade saker som faktiskt fungerar. Börja med att kolla vad andra har gjort, varför har de gjort det och se om det kan anpassas till dig eller din organisation Varför uppfinna hjulet på nytt?

Min uppfattning är att inte allt behöver vara nytt häftigt eller unikt. Vad du skall säga och hur du skall göra det beror helt och hållet på vem du är, vad du vill vara och vem du vill kommunicera med. Har du svårt att nå fram försök hitta nya sätt att nå fram. Men leta hellre fungerande lösningar än kreativa lösningar. Lägg energin där den gör mest nytta inte där den syns mest. Hellre en skarvning till en målskytt än bollkära finter och dribblingar som inte leder någonstans.

Sports Marketing?

Vad är Sports Marketing? Om det råder det delade meningar och förvirringen kan stundtals vara total. Om man vill göra det enkelt för sig kan man säga att det är marknadsföring med inriktning mot sport. Shank ,som är en gubbe som har skrivit en bok om sports marketing, definierar sports marketing ungefär så här (fritt översatt): marknadsföringens principer applicerade på områden som har med sport att göra. Idrottsklubbar, idrottsevenemang o.s.v. Han räknar också in idrottsartiklar som kläder och utrustning som en del av sports marketing. Rörigt skrivet men konceptet är ganska lätt att förstå. Där det börjar bli rörigt för mig är när han börjar räkna in marknadsföring via sport eller associationer till sport. Är reklamen för "dubbeldusch" sports marketing? Gilette Fusion Power med Henry, Woods och Federer, är det sports Marketing?

Ser inte så sportigt ut faktiskt. Rakhyveln kanske kan räknas som sportutrustning i cykelvärlden där det är viktigt med rakade ben.

Shanks bok är som att läsa Kottler men med Sports framför alla marknadsföringsbegrepp. Sports Consumer, Sports Marketing, Sports Positonering ja ni fattar.

Det verkar alltså räcka med att sport finns närvarande för att det skall vara sports marketing. Så det mesta inom marknadsföring är således "sports marketing".

Vad är då Marknadsföring? Jo det är ..........

Kärt ämne del 2

I det förra inlägget skrev jag om att begreppet starkt varumärke ofta förväxlas med välkänt varumärke. Grejen med varumärke är ju att folk vill köpa eller använda produkten. I vissa fall är produkten en hockeymatch och i andra ett medlemsskap i en badmintonklubb. Det är ingen mening med att vara en känd badmintonklubb om ingen vill vara medlem. Alla känner till Stalin men inte många tycker att hans produkt är särskilt bra eller har lust att köpa den. Ett dåligt exempel på skillnaden mellan starkt varumärke och välkänt varumärke.

Hur bygger man ett starkt varumärke då? Som vanligt finns det inga enkla svar. Möjligtvis så skulle hårt arbete kunna vara en regel att gå efter. Jag skulle börja med att ta reda på vilka som är våra "kunder" och därefter försöka fördjupa relationen med dessa. Det är billigare att skaffa en återkommande kund än en helt ny. Det finns miljoner sätt att fördjupa och utveckla relationen med kunderna och jag tänker inte ta dem här. Det tips jag ger är att man bör försöka få dem att känna sig speciella eller engagera dem i produkten på något sätt. Det är därför som det finns "hitta på en slogan"-tävlingar och sådana saker.

Det kanske låter som att detta inte är något för små breddklubbar fast då får man nog lyssna en gång till. Dessa klubbar har också kunder och ofta en mer känslig ekonomi än storklubbarna vilket gör det ännu viktigare för dem att börja se på dessa frågorna. De är lika viktiga för klubbens ekonomi som kioskschemat.

Förresten är det snyggt med en förbundskapten som röker cigarr?

Ett gammalt kärt ämne

Träffade i veckan en representan från en svensk fotbollsklubb. Klubben spelar ganska högt upp i seriesystemet. Han hävdade att klubben var ett starkt varumärke. Alla kände till den. Vi nämre smtal visade det sig att publiken svek när man spelade mindre bra. Publiksiffrorna varierade oerhört jättemycket mellan medgång och motgång. Det var ju inte så konstigt menade han för den sportsliga framgången betyder allt. Det är den enda som räknas. Jag vill bestämt hävda två saker.

1. Att många känner till ett varumärke betyder inte att det är ett starkt varumärke.
2. Sportslig framgång är inte det enda som betyder något för publiksiffrorna.

Det första påståendet är inte särskilt onkonventionellt. Det är bara att slå upp vilken marknadsföringsbok som helst så får man det förklarat för sig.

Påstående två styrks kanske inte av en grundläggande marknadsföringsbok men väl av statistik. Varför hade AIK lika mycket publik i superettan som i Allsvenskan? (Nu syr jag ihop det) AIK är ett starkt varumärke. Lojala kunder är något som tyder på ett starkt varumärke.

1. Ett starkt varumärke är alltså ett som många känner till men också ett som har lojala kunder.
2. Ett starkt varumärke kan betyda mer än sportsliga framgångar.

Tack för kaffet.

Sponsring

Jag läste lite i en klubbtidning idag. Ni vet en sådan där som kan följa med som bilaga i lokaltidningen och som skriver om hur bra och duktig den egna klubben är. Rätt använt kan ju en sådan tidning vara en utomordentlig kommunikationskanal för en förening. I det här fallet så tror jag att den fungerar rätt bra. Skit samma.

En av artiklarna handlade om en av "Guldsponsorerna" (Blää för det ordet). Representanten för guldsponsorn (blää) pratade om hur proffsigt samarbetet fungerade och att det är viktigt att synas i rätt sammanhang umgås i nätverk o.s.v. Sånt som man säger i sådana artiklar. Det som fick mig att hoppa till lite grann var att sponsorn fick frågan om dom fick igen de pengar de lade på det aktuella samarbetet och svarade, " Jag tror och hoppas det". Vadå tror och hoppas? Här lägger man en massa pengar på ett professionellt samarbete men vet inte om det är värt pengarna. Är det professionellt? För att veta om ett samarbete är ekonomiskt bra måste man väl kunna mäta det man får tillbaks? I goodwill, reklam och i slutändan pengar. Jag tror och tycker att det är rättighetsinnehavarens ansvar att visa sponsorn om det är ett lönsamt samarbete eller ej. Låtstas man att det är lönsamt när det i själva verket är en förlustaffär så kommer man nog att få trovärdighetsproblem när någon väl börjar räkna på det.

Nu är det väl så att det är långifrån all sponsring som bygger på affärsmässiga beslut. Jag har för mig att jag har läst någonstans att den allra största delen är sk. sponsring med hjärtat snarare än med hjärnan. Oavsett vad som anges som skäl från sponsorns sida. Kanske det är därför som man tror och hoppas snarare än vet.

Med anledning av föregående inlägg

Den ena gråa gubben efter den andra nomineras. Kan Henke vara ett alternativ. Han lär ialla fall öka intresset en aning. För det går ju inte att öka intresset för fotboll jättemycket. Det är ju redan groteskt stort.

En modern förbundskapten, någon?

Med anledning av jakten på en förbundskapten till fotbollslandslaget. Man kanske skulle kunna tänka sig att tillsätta någon som inte verkar vara en surgrå lokal fackpamp som suttit i karantän sedan 50-talet. Någon som förstår hur unga tävlingsinriktade och modernt småegocentriska pojkar fungerar. Jag tror att det finns en sådan ledare någonstans.

Vad har detta med marknadsföring att göra? Allt och lite till faktiskt. Det är oerhört viktigt att idrotten kommunicerar på ett sätt som förstås av publik och sponsorer. Med nya generationer kommer nya tankar och värderingar. Om de som kommunicerar har hamnat i olika paradigm påverkar det naturligvis kommunikationen. Mestadels negativt tror jag.

Därför behövs en ledare som bryter den långa kedjan av gråa farbröder som har avlöst varandra i det svenska landslaget. De kan säkert fotboll men det behövs lite mer än det för att bli ett framgångsrikt lag.

Det här är vad jag tror. Vad tror ni?

Mats

sportsliga framgångar?

Eftersom fotbolls-VM redan är kört för sveriges del bryr jag mig inte om att se på matchen som pågår just nu. Det jag tänkte säga har jag väl berört innan men jag bara undrar.

Om det är sportsliga framgångar som avgör hur lätt det är att "skaffa" sponsorer, hur lätt det är att värva nya spelare och hur mycket pengar man kan tjäna på sin sport, hur kan svensk fotboll vara så stor? Inte mycket till sportsliga framgångar där inte! Inte i dag i alla fall.

/Mats

Friidrott, personliga varumärken och lite tennis.

Mycket friidrott på tv nu. Många atleter som gör sitt bästa för att lyckas, både sportsligt och affärsmässigt. Förutom att komma så högt upp i resultatlistan som möjligt så odlas det personliga varumärket så mycket det bara går. Jag vet att det finns en del som tycker att ekonomisk framgång kommer med sportslig framgång och jag kan hålla med om att det underlättar om man är duktig som idrottare. Men, för att komma ända upp i toppen tror inte jag att det räcker med talang och träning. Du måste ju se till att du får bästa möjliga förutsättningar att träna. Pengar ger dig de bästa förutsättningarna för att träna.
Att kunna träna utan att tänka på ett vanligt jobb måste ju kännas bra för en idrottare. Klirr!
De flesta bra tränare är inte billiga i drift. Klirr!
Att kunna ta sig till den fysiska miljö som är optimal för träning kan kosta en del det också. Klirr!

Det är ingen slump att de största varumärkena inom idrotten i många fall också är de mest framgångsrika på banan, planen eller i spåret. Det finns ju undantag också. Den där ryska tennisspelerskan, som blev ihop med en tondöv sångare(!?), var ju inte bäst på tennis men hon var bra på att dra in pengar.

Det optimala för att bli en framgångsrik klubb eller idrottsman borde ju vara bra marknadsföring och bra träning i perfekt symbios. Självklart, eller?

Det här är vad jag tycker. Men vad vet jag? Jag är ju från landet.

Vilken grej!

Cyklade Grenserittet för ett tag sedan. Hur kul som helst, förutom min tid som var usel. Trött från början.

Grenserittet är ett mtblopp som går mellan Strömstad och Halden. (Ni vet där Karl XII blev skjuten.) 6000 deltagare och rena rama Tour de France-publiken längs med banan. Jag har inte cyklat så många lopp i Sverige men jag tror inte att det finns något lopp som kan mäta sig med detta när det gäller antal deltagare och publik. Varför är det så? Jag vet inte, men det hade varit roligt att försöka göra ett mtblopp hälften så stort som detta. Undrar om det är någon klubb som vill försöka? Skicka mig ett mail eller skriv en kommentar i så fall, så kan vi ta upp kampen mot norrmännen.


Om det nu är så att det, både deltagarmässigt och publikmäsigt, inte finns så stort underlag i Sverige får vi väl låna lite av Norge. De verkar ju ha så det räcker och blir över.

Utbrytningar, sponsring och rosa tröjor.

Eftersom jag är lite mer cykelintresserad än många andra följer jag gärna de stora etapploppen när tillfälle ges. Det är trivsamt att sitta och mysa framför TV:n och lyssna på Roberto Vacchi ett par timmar. Giro d'Italia som går just nu är en klassiker fullspäckad med stjärnor.



Men inte ens ovanstående kommentator kan hålla munlädret igång under en hel etapp utan lite input utifrån. Därför uppmanas tittare att Under sändningen skicka in sms med frågor och synpunkter om loppet eller cykling i största allmänhet. Ofta handlar det om träning, mat och utrustning men i går kom det in en fråga där frågeställaren undrade varför man gör de där långa utbrytningarna när de nästan aldrig lyckas. Svaret handlade om att det ju faktiskt kan gå vägen, cyklisten får en chans att visa att han eller hon faktiskt kan cykla fort och länge och någonting om att det är bra för sponsorerna som sponsrar de lag som representeras i utbrytningsgruppen. Deras logotyper syns ju så länge i bild. Ja, de kanske de gör men jag tror inte att värdet av sponsringen blir högre p.g.a. en utbrytning. Man ser ju knappt vad som är tryckt på tröjan eftersom den oftast är så nerlusad med reklam att man behöver förstoringsglas för att kunna urskilja något över huvud taget. Något som skulle gynna sponsorerna betydligt mer än utbrytningar är färre logotyper och tryck på tröjorna. För övrigt tror jag att det stora värdet för sponsorerna inte ligger i att ha ett tryck på kläderna. Det finns hundra andra sätt att utnyttja sitt sponsorskap bättre vilket det finns anledning att återkomma till. Enligt mig är utbrytningarna enbart ett sätt för cyklister att satsa allt på ett kort för att vinna en etappseger eller visa upp sig för framtida arbetsgivare. Men vad vet jag?

Jag skulle vilja avsluta med ett hurra för Thomas Lövkvist som får cykla dagens etapp i den rosa tröjan.

Vi hörs



Mats