Henrik Larsson, BoIS och VM.

Henrik Larsson verkar vara en människa som gillar att överraska. Förra året gjorde han ett inhopp i SSL där han lyfte Helsingborg ett snäpp bara genom att sitta på bänken. Hela innebandysverige fick ett lyft av hans medverkan. Nu har han bestämt sig för att bli tränare och väljer då Landskrona BoIS. Undrar vem som har mest att tjäna på detta. BoIS eller Larsson. Klart är i alla fall att Landskrona kommer att ha ganska mycket publik jämfört med tidigare. Åtminstone inledningsvis. För att få ut det mesta möjliga av detta så vill det till att BoIS gör vad de kan för att se till att publiken fortsätter att komma även när nyhetens behag har avtagit. Bra läge att stärka sitt varumärke. En sådan här möjlighet kommer inte ofta.

Henrik Larssons vinst i detta är lite mer oklar. Antingen så tar han detta året som ett läroår och går de utbildningar som han måste för att få lov att vara huvudtränare i allsvenskan för att sedan tacka för sig och ta ett annat tränarjobb året efter, eller så fortsätter han ytterligare än säsong för att verkligen få fart på BoIS och visa att han faktiskt är en bra tränare också.

För övrigt så var jag i Västerås i helgen och såg på avslutningen på VM i daminnebandy. Därifrån kan jag konstatera att det inte var särskilt mycket underhållning i periodpauserna eller mellan matcherna. Det lokala cheerleader gänget visade upp sig lite för många gånger enligt mig. Inte heller sponsorerna tog tillfället i akt att visa upp sig runt omkring i arenan. Sist men inte minst så var baren fruktansvärt tråkig. Ett betongrum med ett gäng runda ståbord, en liten TV på ena väggen och ett sortiment som förde tankarna till Rumänien under det kalla krigets glansdagar. Däremot så verkar det ha varit bättre på vippavdelningen, som för övrigt tog upp en hel långsida. Det är ju där pengarna finns så den prioriteringen är inte så svår att förstå. Jag kommer att återkomma till ämnet innebandy i ett senare inlägg.

Tack för i dag.

Är din förening unik?

Många idrottsorganisationer, precis som många andra sorters organisationer, pratar om sig själva och beskriver sig själva som unika på olika sätt. Självklart är varje förening unik, men kanske inte alltid på det sättet som framhålls. Jag har ganska många gånger läst följande mening, "publiken kommer till våra matcher för att vi spelar en offensiv och rolig fotboll". Man skulle kunna byta ut orden offensiv mot t.ex. teknisk eller snabb. Med risk för att få på nöten så vill jag påstå att sådana uttalanden antingen sägs för att det skall låta bra eller för att den som säger det har lite svårt att samsas med verkligheten. I vilket fall så känns det inte så trovärdigt.


Varför då? Jo. För det första så är väl svensk fotboll inte känd för att vara speciellt offensiv, teknisk eller snabb. Möjligtvis skulle rolig, taktisk, hyfsad eller t.o.m. bra kunna funka.


För det andra så utgår man då ifrån att man som åskådare väljer vilket lag man skall hålla på efter rationella överväganden. "De spelar offensivt. Därför skall jag fr.o.m. nu hålla på den här klubben för all framtid." Jag kanske är helt fel ute men jag tror inte på detta resonemang. Jag tror mer på kompisars påverkan, geografiska faktorer, känslor och associationer. I de flesta fall så är det säkert inte ens ett medvetet val. Det har bara blivit så. Och varför skulle det inte vara så när det är så den mesta konsumtionen utförs. Mer känslor än rationella val. Att man sedan rättfärdigar sitt köp med rationella resonemang betyder inte att det är det som ligger till grund för köpet.

Självklart skall man sträva efter att underhålla publiken med bra och rolig idrott. Min poäng är den att det kanske är lite för lätt klamra sig fast vid gamla halvsanningar. Börja kommunicera det som är unikt men se mer på det känslomässiga än det sportsliga. Det är inte hockeyn eller innebandyn som är unikt med en viss förening utan de känslor och associationer som är förknippade med den.

Tack för ordet

Keith Ballard, något för AIK?

Det låter ju trevligt med spelare som gör det oväntade, det där lilla extra. Hockeysluggern Keith Ballard är en sådan spelare. Man vet att han kommer att ge sig på någon men inte vem och inte i vilket lag offret spelar i. Han har knockat sin egen målvakt med ett välriktat slag i huvudet. På tv bilderna ser man att han svingar en gång till men den här gången missar han målvakten och slår av klubban mot målburen istället. Nu var det visst Colorados målvakt som blev nermejad av Keith. Efter det slogs nog alla men det är Keith man kommer ihåg. Målvaktsdräparen. Det är intressant att det inte var meningen någon av gångerna. Det är klart att det var. En gång är ingen gång men två är en vana.

För att han skall bli lite mer spännande att se på borde han utöka sin repertoar med andra aktörer än målvakter. Varför inte coacher, domare publik eller ismaskin. Innan attackerna kan han pumpa upp sig med lite helium som han kommit över efter att han har knockat en ballongförsäljare.

Det finns nog en och annan klubb som skulle vilja ha honom. AIK som är lite farligare än andra skulle kunna tanka sitt varumärke ännu mer genom att ha en sådan spelare. Han skulle säkert göra succé i KHL.

Tack för idag