Reklam som konst?

Hej,

I veckan var jag på en föreläsning med rubriken creativity. Föreläsaren var en herre vid namn David Carson, en känd och framgångsrik grafisk designer. Föreläsningen kretsade naturligtvis kring det han hade gjort och hur han tänkte när han gjorde det. Mer inspiration än praktiska tips om hur man blir mer kreativ, men intressant.

Det var framförallt två saker som dök upp i mitt huvud. De bilder han visade var väldigt lika i stil. Det fanns inte en chans i världen att se att det inte var han som hade gjort "verken". Bra att hålla sig till sin stil så att uppdragsgivare vet vad de får eller brist på anpassningsförmåga?

Den andra frågan som dök upp rörde gränsen mellan reklam och konst. Hur menar jag då? En del av Carsons verk var faktiskt mer en uppvisning av hans stil än en uppvisning av uppdragsgivarens varumärke. Ett exempel är en tidningsartikel om Bryan Ferry. Carson tyckte att artikeln var så tråkig att han bytte ut typsnittet mot wingdings eller något liknande. Resultatet blev naturligtvis att artikeln blev helt oläsbar. För mig är detta mer ett konstnärligt ställningstagande än tidningsproduktion. Jag har ingen åsikt huruvida detta är rätt eller fel, bra eller dåligt. men det väcker frågan; Var går gränsen mellan grafisk design och personligt konstnärligt uttryck? När slutar designern att vara uppdragsgivarens verktyg och uppdragsgivaren istället blir konstnärens finansiär så att han eller hon kan skapa sin konst utan att svälta ihjäl? Det beror förstås lite på vem uppdragsgivaren är, vad den är ute efter och i vilket forum som reklamen/konstverket skall visas. En fråga för Filosofiska rummet på p1 kanske?

På återseende!

Sverige - Danmark. Rätt biljettpris?

Det känns skönt att veta att svensk press och hockeyspelare har koll på det här med prissättning och marknadsföring. Eller inte. Sverige mot Norge i hockey-VM i Globen. Halvfull arena. Pressen och spelarna skriker ut att det är för djävla dåligt av Hockeyförbundet att ha så höga biljettpriser. "Ingen har ju råd att kolla på kvalitetshockey. Sänk priserna så får vi fullsatt när vi spelar!"

Nästa match är Sverige mot Tjeckien. Sänkta biljettpriser och i det närmaste fullsatt på läktarna. "Va bra!" säger spelare och press. "Det var ju det vi visste. Sänks priserna så kommer folk och tittar." Eller, jag vet inte om spelarna uttalade sig, men skriver det bara för att.

Tredje matchen Sverige mot Danmark. Lågt biljettpris. Hur ser det ut på läktarna? Inte är det fullsatt i alla fall. Vad blir slutsatsen av detta? Att vi måste sänka biljettpriserna ännu mer?

Vad det handlar om kunde man ha räknat ut lång innan hockey-VM drog igång. Attraktivitet. Hur sexigt är en hockeymatch mellan Sverige och Norge jämfört med en hockeymatch mellan Sverige och Tjeckien? Öh!

Variabel prissättning är en bra grej men här har förbundet fått det hela om bakfoten. Ha höga priser på en match som inte särskilt många vill se och sänk priserna till den attraktiva matchen. Höjde de biljettpriserna till Danmarksmatchen eller? De borde de ha gjort om de hade följt sin linje.

Som jag ser det gjorde man två fel fel när det gäller prissättningsstrategin inför VM.

1. Man planerade att ha samma "höga" biljettpris på alla matcher. Oavsett vilka som spelar.
2. Man lämnade sin prissättningsstrategi, lyssnade på spelare och journalister och sänkte priserna till en av de matcher som rimligtvis borde ha lättast att locka publik.

Men jag kanske inte vet vad jag pratar om eftersom jag inte tycker som journalisterna på Aftonbladet. De som har koll på allt. Nu är de ju inte bara hockeyexperter utan också konsulter inom prissättningsstrategi.

Hej hopp gummipuck!

Friends Arena

Det är en fin gest av Swedbank att skänka namnrättigheterna till den nya nationalarenan till antimobbningsorganisationen Friends. Undrar bara om Friends fick några fler rättigheter. Tillgång till arenan eller möjlighet att att ha något slags arrangemang i samband med andra evenemang på arenan.

Vad jag förstår så ville inte Swedbank vara förknippade med ett projekt som tydligen har varit omgärdat av suspekt verksamhet. Exakt vad vet jag inte men det är väl det gamla vanliga. Mutor, svågerpolitik och mord. Minst två frågor väcks i mitt huvud. Den första frågan är om det verkligen är sådant som Friends vill förknippas med. Risken är väl inte så stor. Men ändå. Den andra frågan som är om Swedbank verkligen kommer undan dessa misstankar genom att låta någon annan få namnet. Risken är väl att det ses som ett försök att köpa sig fria och därmed uppfattas som än mer skrupellösa.

Till sist en sak som skulle kunna kallas för varumärkeskris. Black Army verkar inte allt för nöjda med att behöva ha Friends Arena som hemmaplan. Vänlighet och ödmjukhet hör väl inte till de egenskaper man associerar med Black Army och AIK. Jag kommer inte ihåg om AIK har uttryckt sig officiellt i frågan men deras varumärke förknippas inte heller det med vänlighet och ödmjukhet. Katastrof!

Tack för idag!

Silly Season?

Jag vet, silly season är ju när det är dags att köpa, sälja, byta eller behålla spelare och alla spelare placeras överallt av media. Jag tänkte göra precis som inredningsmänniskorna gjort med begreppet "stilrent", förvanska innebörden av uttrycket.

För mig är början eller precis innan en säsong minst lika silly som under transferfönstren. Det som är silly är att alla mediamänniskor och förståsigpåare spår framtiden i vilken serie det nu är som drar igång. Just nu är det fotbollens tur att spås. Att försöka spå utgången av allsvenskan eller superettan innan säsongen har startat är inte bara dumt utan i princip omöjligt. Det är så många variabler som spelar in och även om alla spelare skulle vara hela, alla planer tip top och alltid samma förutsättningar alltid så blir aldrig resultatet förutsägbart. Bara mer eller mindre sannolikt.

För oss marknadsföringsnördar är det roligare och mer förutsägbart hur respektive lags marknadsaktiviteter och varumärkesbyggande går till och fungerar. Men det är det inte så många som skriver. Men det finns undantag. Sport & Affärer har låtit göra en undersökning om vilka varumärken som är starkast 2012. Den finns att ladda på Sport & Affärers hemsida http://www.sportaffarer.se/

Intressant läsnig för den som är intresserad.

Kultur eller idrott?

I min hemkommun sköts idrotts- och kulturfrågor av samma nämnd i kommunen. Kultur och fritid. I lokalpressen har det pågått en debatt om det skall fortsätta att vara så. De flesta idrottsmänniskor som har fått komma till tals är för en delning. De menar att de som sitter i nämnden har hjärtan som klappar för kultur och därför missgynnas idrotten. Vad kulturmänniskorna säger vet jag inte.

Jag tycker att idrotten är en del av kulturen. Den grundläggande funktionen är densamma. Att underhålla publiken och att ta hand om ungdomar. Man gör detta på olika sätt men funktionen är ändå densamma. Det finns till och med en liknande indelning av elit och bredd. Finkultur och breddkultur.

Om idrotten kunde se detta och inte se sig själva som en fristående enhet tror jag att man hade vunnit mycket. Konkurrensen och möjliga samarbetspartners ser lite annorlunda ut om man vidgar vyerna lite grann. Omvänt tror jag att kulturen hade vunnit mycket på att ändra sin syn på sig själv. Om kultur och idrott är en del av samma företeelse så borde ju kulturen ha samma möjligheter som idrotten. Främst inom sponsring men säkert inom andra områden också.

Vad tror ni?

Idrottsklubb eller företag?

Nu kommer den halvspännande fortsättningen på föregående inlägg. Jag avslutade ju förra inlägget med att antyda att det inte är idrotten som är affären i idrottsrörelsen vilket naturligtvis är en förenkling av en rätt komplex företeelse. Men faktum är att de storklubbar (och lite mindre klubbarna också) som råkar i finansiell kris lever på sin idrottsutövning med tillhörande handel med merchandise och nätverkande (sponsring). De klubbar som är riktigt framgångsrika är inte idrottsföreningar utan företag med affärsverksamhet som är oberoende av idrotten. T.ex. FC Köpenhamn är ett event och arenabolag som har ett fotbollslag. Inte en klubb som försöker finansiera sin verksamhet. Ett väldigt bra fotbollslag med nordiska mått mätt, men inte bättre än bolaget har råd med. Det är det som är skillnaden mellan de ekonomiskt stabila idrottsföreningarna och de andra.

Är följetången slut?

Följetången Zlatan v.s Barcelona har fått ett slut tror jag. Det kanske dyker upp något gammalt skräp så småningom, men för allas skull borde det vara ett avslutat kapitel. Varumärket Zlatan är cementerat i Bad Boy facket.

Jag har hört ganska många säga att Barcelona gjorde en dålig affär i och med Zlatanspektaklet men jag är inte så säker på det. Om man bara ser till köp och säljbeloppen så är det naturligtvis en usel affär men det finns ju andra siffror att beakta. För det första sparar klubben en hel del på att inte behöva betala lön till spelaren ifråga och spelaren ifråga drog alldeles säkert in en hel del kosing i ökad försäljning av tröjor, biljetter och annan försäljning. Vi skulle kunna jämföra med när Beckham gick till Real Madrid. Enligt beräkningarna så gjorde merförsäljningen av merchandise att den affären betalade sig själv flera gånger om. (Vilket i och för sig är skrämmande när man tänker på vad snubben kostade. )

Barcelonas och många andra idrottsorganisationers dåliga affärer beror i högre grad på att de lever i villfarelsen att det är idrotten som är affären.

Vad menar jag? Vill ni läsa förklaringen till mitt till synes vettlösa påstående? Då får ni läsa nästa del i följetången Mats Nelfelt om Sports Marketing.

På återseende

Zlatans agent?

Jag precis som alla andra, har följt debatten om Zlatans vara eller inte vara i Barcelona. Man vet inte riktigt vad man skall tro. Nu har man i alla fall bekräftat att Barca och Milan skall träffas. Vad de skall prata om har ingen sagt men det troliga verkar ju vara Zlatan. Huvudpersonen själv säger inte så mycket men det gör däremot hans agent. Gång på gång säger han saker som får en fundera på hur det egentligen står till. Lider agenten månne av samma åkomma som han beskyllde Pep för att lida av? Jag trodde att agenten skulle hjälpa sin klient och inte stjälpa. Han har säkert en hållhake ordentlig av något slag på Ibra.

För exempel på Raiolas eftertänksamma uttalanden tryck på följande länk:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/zlatan/article7669691.ab

Längst ner i artikeln finns en lista.

Återkommer inom kort.

Hej igen!

Det var ett tag sedan jag skrev. Detta har till största delen berott på den lättja som gärna gör sig gällande på sommaren. Som tur är har en stor del av idrottsvärlden inte drabbats på samma sätt som jag. Det har under sommaren spelats VM i fotboll, varit EM i friidrott, simmning, tour de france och lite till.

Vem vann varumärkes-VM som jag skrev om under fotbollens vm? Ja, inte var det Frankrikes landslag i alla fall. Annars är det svårt att avgöra. Jag har inte sett någon beräkning på exponering o.s.v. än, men lovar att återkomma om jag skulle snubbla över uppgifter som kastar lite ljus över denna begivenhet.

Årets näst största sporthändelse är nog världen största årliga idrottsevenemang. Tour de France. Hörde uppgifter om att c:a 20 miljoner människor såg evenemanget live. Hur många som såg det på tv har jag ingen aning om. Intresset i USA sjönk säkert när Armstrong inte gjorde något större väsen av sig. Trots detta så var det säkert ett stort antal miljoner som tog del av spektaklet via diverse massmedier.

Atleterna som gjorde upp i Barcelona var naturligtvis också en stor idrottsekonomisk händelse som hamnar högt upp på listan.

Dessa och alla andra idrottsevenemang ger naturligtvis upphov till att enorma summor pengar omsätts. Någon tjänar en jädrans massa pengar. Ofta så är det inte arrangörerna utan andra intressenter som idrottsmän, sponsorer och icke sponsorer som har hittat ett sätt att utnyttja evenemanget. Om arrangörerna inte går med vinst så beror det på en av två saker. Antinge så kostar det för mycket att arrangera stora mästerskap. Deltagare, säkerhet och kringarrangemang kostar helt enkelt för mycket i jämförelse med vad man kan ta betalt. Eller så tar man alldeles för lite betalt. Kanske inte av publiken men av sponsorer och framför allt icke sponsorer som snyltar på de som faktiskt betalar.

Jag avslutar med en uppmaning till idrottsvärlden. Förbund, stora och små föreningar och arrangörer av evenemang. Se till att ta betalt när ni kan och se till att det finns något att ta betalt för.

Meningen med marknadsföring

Meningen med marknadsföring är att antingen tjäna mer pengar eller att påverka människor i någon fråga. Tex. miljöbeteende. Marknadsföring skall alltså göra folk så intresserade av någonting att de ändrar sitt beteende på något sätt. Köper det nya diskmedlet eller slutar köra bil. Detta kan göras med hjälp av traditionell reklam eller på något annat klurigt sätt. Det första man gör är att se på vad det är vi vill uppnå och vilka vi vill påverka o.s.v.

Varför skriver jag då detta för 100:e gången? Jo det kan aldrig sägas för många gånger. Anledningen till att det dyker upp just den här dagen är en artikel i min lokala dagstidning där det skrivs om ett event som gick back för att det inte kom tillräckligt många besökare. Inget konstigt med det. Det är sådant som händer. Det roliga i artikeln är arrangörens svar på frågan om det hade kunnat göra marknadsföringen bättre på något sätt. "Nej, folk har bara inte förstått hur bra vårt evenemang är. Det kan man aldrig få fram med marknadsföring". Vitsen med marknadsföring eller reklam är ju att folk skall begripa att det vi har att sälja är så bra att de faktiskt köper. Har man misslyckats med det så har man själv inte gjort jobbet tillräckligt bra. Att skylla på de som inte köper och säga att det är deras fel eftersom de inte begriper är ju inget annat än verklighetsflykt.

Till saken hör att evenemanget är årligt återkommande. En av orsakerna till att det inte kom fler är troligen att det inte var tillräckligt bra förra gången. Word of mouth spelar en viktigt roll här. Det skulle ju kunna vara så att man i sin marknadsföring har lyckats förmedla vad det är man erbjuder bara det att inte så många andra tycker att det är så bra. Produkten är för dålig helt enkelt.

Jag vet inte vad det var som gjorde att det gick som det gick men att skylla på de som inte kom är fel väg att gå. Bättre att fråga de som inte kom varför de inte gjorde det och göra förändringar utefter det.

Varumärkes-VM

En intressant artikel om du är intresserad av hur det går i varumärkes-VM som pågår just nu.

http://www.sportfack.se/nyheter/article586639.ece

VM, VM, VM och lite VM

Som alla har märkt är fotbolls-VM i full gång. På det sportsliga planet är det ganska intressant med oväntade resultat och avgörande tabbar från backar och målvakter.

Hur står det då till i varumärkes-VM? Vet inte riktigt faktiskt. Addidas ligger nog ganska bra till. Men om man betänker hur mycket de betalar för att finnas med så vore det konstigt om de inte låg bra till. Undrar bara hur deras ROI ser ut. I går när jag och min son satt och slötittade på fotbollen så började vi prata om VM-bollen. Han funderade på om bollen verkligen behövde vara så mycket snabbare än den var innan VM. Vi kom fram till att det behövde den inte men addidas tyckte sig behöva en produktnyhet att komma med för att ytterligare synas och höras. Ingen kan ju säga att den nya bollen inte har blivit en snackis. Många är nyfikna på den och kommer säkert att betala de närmare 1000 spänn det kostar att få den. Förlåt, den kostar över 1000 spänn. 1200 på intersport. Prisvärt eller?

Förutom addidas och alla andra som är med i den officiella varumärkestävlingen tror jag mycket på några mindre företag som inte har betalat en spänn för att vara med i VM. Vuvuzela tillverkarna och försäljarna. Deras ROI måste vara extremt hög. En hel värld har börjat hata de där tutorna men köper ändå skiten för att de är så roliga. Jag skulle faktiskt också vilja ha en. Skulle vara lätt att få upp barnen på morgnarna om man hade en sådan tingest.

Intressant att andra än jag reagerar på försvarets reklamfilm. Det är dock inte om man har rätt att ha en åsikt eller inte som det reageras mot utan att man förhärligar våldssituationerna som man kan ställas inför som yrkesmilitär. Min fråga är hur man annars skulle göra.? Visa filmsnuttar på sönderbombade barn, lemlästade svenska soldater i Afghanistan eller något annat smakfullt? Nej vill man visa att man faktiskt gör en insats kan man inte vara allt för realistisk, då skulle folk inte titta eller helt enkelt förtränga budskapet.

By the way ROI betyder "return on investment".

Vad är bra och vad är dålig reklamfilm?

Har sett rätt många reklamfilmer på tv genom åren och har alltid tyckt att de flesta är skit. Men vad som är bra bestäms ju faktiskt av vad det är man vill uppnå och vilken sorts produkt som man gör reklam för. En tvålreklam behöver inte vara något artistiskt mästerverk för att vara rätt. Om det inte är en exklusiv dyr djävla tvål vill säga. Men en vanlig Dovereklam behöver bara tala om att det finns en tvål som heter Dove och att den är mjuk och skonsam. Vardagstvål är inget som medelkonsumenten lägger ner stort engagemang i. Han eller hon går förbi hyllan och ser tvålen från reklamen och tar den som han/hon känner igen. Inte för att den är bättre utan för att den känns igen. Bra reklam film behöver alltså inte vara underhållande eller fin, den skall göra sitt jobb så effektivt som möjligt.

Nu är det ett par filmer som har fastnat i huvudet. Den ena är reklam för superettan. Dess slogan är, "bara den som förstår förstår". Förutom denna slogan så innehåller den en fullständigt obegriplig monolog med meningar som motsäger varandra ganska grovt. Man vill skapa någon slags känsla, vilket säkert är bra, men i den här filmen blir det bara fel. Fast jag kanske bara är en av dem som inte förstår och då förstår jag ju inte.

Den andra är försvarsmakten som kör en snutt med action som visar vad försvarsmakten håller på med nuförtiden när man inte har till uppgift att försvara Sverige längre. Mitt i ett kritiskt skede i scenen så stannar soldaterna upp och tittar in i kameran. En text i stil med "vi vill veta din åsikt om försvaret. Om du har rätt att ha någon." Finns det svenska medborgare som inte har rätt att ha en åsikt om försvaret? Tror inte det. Försvaret, polisen, sjukvården och ett antal andra enheter är faktiskt något som berör alla och därmed har alla en rättighet att tycka något. Faktum är att vi i Sverige har rätt att tycka om det mesta. Vi har också rätt att uttrycka vår åsikt.

För att summera detta inlägg som inte har med sport att göra skriver jag följande:
1) all reklam som gör sitt jobb är bra reklam 2) Superettanreklamen kanske gör sitt jobb. Det kanske bara är jag som inte förstår, 3) försvartets film visar att man har höga tankar om sig själv och anser att det bara är vissa människor som får ha en åsikt om försvaret. Om man vill att folk skall tycka bättre om försvaret är det dålig reklam. Vill man framstå som en åsiktsförtryckande organisation är det bra reklam.

Grattis Söderling

Stort grattis till Robin som äntligen fick revansch efter 12 förluster. Måste vara svårt att ladda om när man har uppnått något som man har kämpat för ganska länge. Risken finns att det här var Robin Söderlings mentala final.

Annars så händer det spännande saker inom fotbollen. Velandet med Zlatans vara eller inte vara i Barca och hans divaaktiga nej till det svenska landslaget är ett par saker. Att diverse landslag petar spelare som många har tagit för givna i respektive landslag är en annan. Skönt att det skakas om lite i grytorna. Kan tänka mig att sådana oväntade vändningar också kan ge lite klirr i kassan hos betingbolagen.

Mitt tips i det sportsliga VM är Danmark. Jag har alltid sagt att Danmark kommer att vinna fotbolls-VM den dagen tvååringar röker 40 cigg om dagen.

Battle of the brands

Fotbolls-VM närmar sig med stormsteg. En jädrans massa spelare och tränare skall göra upp om vem som är bäst i världen på fotboll. Även en massa supportrar tar sig ner till Sydafrika för att uppleva en av de verkligt stora återkommande idrottshändelserna. Se på fotboll, äta och dricka gott, kanske turista lite och förhoppningsvis gör av med så mycket pengar att Sydafrika går med vinst ur hela spektaklet. Det är inte billigt med VM.

Supportrarna kommer också att tävla mot varandra i olika inofficiella grenar. Trevligaste supporters, rikaste och antagligen också stökigaste supporters. Vilka som vinner kan man läsa om i vilken tidning som helst när världsmästerskapet väl är i gång. Men, det är inte avgjort förrän finalen är färdigspelad och alla har åkt hem.

Det finns också ett tredje världsmästerskap som utspelar sig på samma plats och tid som fotbolls-VM, nämligen VM i marknadsföring. Även här finns det lite olika grenar. Vilket varumärke betalar mest? Vilket syns mest? Så har vi den allra viktigaste kategorin. Vilket tjänar mest på att vara med i VM? Man kanske skulle dela upp grenarna i olika klasser. Dessa klasser skulle t.ex. kunna vara kläder, mat och dryck, finansiella tjänster och resor.

Addidas mot Nike, coca-cola mot budweiser o.s.v. En extra intressant ingrediens i just detta mästerskapet är att alla tävlande inte står med i startlistan. Det finns ju de där som inte är sponsorer men ändå är duktiga på att dra nytta av en händelse av den här storleken. Det gör ju det hela mer svårbedömt när man inte riktigt vet vilka som var med i tävlingen egentligen. Vi kommer ju inte heller få någon redovisning ifrån de tävlande så det får bli lite som i konståkning, bedömningar och kvalificerade gissningar. Det enda vi kan vara säkra på är att de kommer att spekuleras och analyseras och det kommer att finnas många olika uppfattningar.

Let the battle of the brands begin!

Hej då Zlatan?

Zlatan hann knappt lägga ifrån sig micken på Camp Nou innan han hamnade på säljlistan. Eller? Jag blir inte jätteförvånad om det som skrivs i spanska tidningar idag är sant men för mig beror det inte på att han har presterat halvbra den sista tiden. Det finns andra i Barca som presterar halvbra stundtals utan att riskera att bjudas ut till försäljning. En lagkapten och en målvakt till exempel.

Nä, Zlatan är inte önskvärd av den anledningen att han är Zlatan. Det som jag gillar med Barcelona är att det inte har spelat någon roll vilka spelare eller vilka tränare som kommer dit, det är ändå Barcelona. Jämför med Manchester United. Den klubben är starkt sammanflätad med en envis skotte som har varit där nästan lite för länge. Uniteds identitet kommer att få sig en rejäl törn när han försvinner. Barca kommer inte att påverkas lika mycket när Pep inte får vara med längre.

Detta beror på att klubben är bra på att få spelare och ledare att ansluta sig till Barcas filosofi och identitet. Tyvärr så funkade inte den anpassningen riktigt bra för Zlatan men så länge han presterar så är vinsterna med att ha honom kvar större än kostnaderna i form av varumärkesslitage. När det däremot börjar gå lite knackigt och Ibras agent dessutom börjar komma med det ena idiotuttalandet efter det andra så hänger han löst.

Får dom ordning på Zlatan så stannar han annars inte. Det är i alla fall vad jag tror.

PR när den är som sämst. Eller?

Den senaste veckan har det varit lite uppståndelse i innebandysveriges lilla sandlåda. Warberg förlänger inte kontraktet med Kimmo Eskelinen. Han är en duktigt back så det kan verka lite konstigt ur det perspektivet men det mest uppseendeväckande är vad som händer sedan. Hallands Nyheter har en artikel där Kimmo beklagar sig lite och tycker att Warberg är osnälla och beter sig obegripligt. Han får väl tycka vad han vill och har väl rätt att säga det också. Efter detta så antar jag att det blir en del reaktioner bland supporters och andra intressenter som blir av med en favorit. För det som händer sedan är Warberg å sin sida går ut med ett gnällinlägg på sin site där man säger att Kimmo har haft tid på sig att bestämma sig och att man ville försäkra sig om att ha en bra backuppsättning även nästa säsong vilket resulterade i att han inte längre fick plats. Han får sig också en liten känga för att han har fiskat runt lite väl mycket och att han därför inte får fortsätta.

Det är detta inlägg som känns lite underligt. Jag och några till tycker att Warbergs och Kimmos förhandlingar borde stanna mellan dem och inte redovisas i en dåligt skriven artikel på WIC:s hemsida. När man dessutom väljer att kasta lite skit så blir det hela ganska oproffsigt och klubben får ganska många sura supporters på kuppen. Så det skulle kunna vara ett exempel på riktigt dålig PR. Men tänk om syftet är att visa andra innebandyspelare än Kimmo att man måste vara lojal och inte hålla på att mjölka för mycket för att få lov att spela i klubben. Då har man nog visat det med allra största tydlighet även om man får lite hugg och slag på vägen. Kanske smakar mer än det kostar. Vad vet jag?

Men bara för att hålla en konsekvent linje på den här bloggen så tar jag fram motorsågen och kapar Warbergs PR-arbete längs med fotknölarna. I alla fall i just det här fallet. Det tyckte nog Warberg också för de tog bort artikeln ganska snabbt.

Kom och ta oss igen och igen och....

Det är intressant att det kan bli så fel när man vill så väl. Ett av de intressanta fallen av konsekvent kommunikation är AIK fotboll. Innan säsongen skrek man ut, "kom och ta oss!" Det dom menade var, "Ni har ingen chans att spöa oss för vi är bäst i år också!" Istället för att skrämma sina motståndare så verkar komochtaoss-pay off:en ha blivit en uppmaning att följa. De flesta lagen i Allsvenskan här väl tagit AIK hårt och brutalt och AIK har inte verkat vilja streta emot särskilt mycket. Det som skulle ha varit kaxig ironi blev en uppmaning alla följde. Konsekvent kommunikation

Jag har skrivit en del om att man skall sticka ut hakan för att synas. Ovanstående exempel kan fungera som ett exempel på hur fel det kan bli när man skriker ut saker man inte kan stå för. Stick gärna ut hakan fast på ett säkert sätt. Nu är det säkert ingen fara med AIK i det långa loppet. De är så starka att de klarar av lite motgångar och kanske ett år i Superettan. Det man förlorar är kanske lite TV-pengar men publik och sponsorer kommer att tåla ganska mycket innan de sviker.

Återstår att se hur bra det går för "Nästa Mästarna" och "Ingen tröja torr"-gängen. Vi kanske för möjlighet att raljera över dem också.

Idrottonline

Det är en bra tanke att alla idrottsföreningar erbjuds ett verktyg där de kan administrera en massa grejor online. Man kan söka lok-stö, idrottslyft och lite annat tror jag. Idrottonline fungerar också som föreningens hemsida med diverse information och diskussionsforum.

Nu skall jag gnälla igen. Det är lite som med de riktade bidragen till föreningarna. Inte så lite heller. Alla idrottonlineklubbar ser likadana ut. Alla klubbar blir en stor idrottonlineklubb. Om man vill marknadsföra sin förening handlar det om att sticka ut och hitta sin identitet och kommunicera på ett personligt sätt. Riksidrottsförbundets verktyg gör ju precis tvärt om. I hopklumpning en masse!

Inte blir det bättre av att klubbarna är mer eller mindre tvingade att använda denne sovjetskapelse. Det är sådant som gör att marknadsförare i allmänhet och sportmarknadsförare i synnerhet får ont i magen. Det och för mycket kaffe.

Sportmarknadsförare

Jag skulle bara vilja meddela de som tycker att akademiska titlar är viktiga att det numera finns en svensk term för Sports Marketing, "Sportmarknadsföring" Jag har titulerat mig själv "sports marketer" och vant mig vid det. Nu måste jag vänja mig vid att vara sport marknadsförare. Det skall nog gå det med.

Lite orättvist är det bara att sport management fortfarande kommer att heta sport management eftersom management numera är det vedertagna ordet för ledning eller organisation som det hette förr.

En fråga som dyker upp i huvudet är om "sport" är ett svenskt ord egentligen. Det kanske skulle översättas till idrott vilket skulle innebära att titlarna blir idrottsmarknadsförare och idrotts manager.