Friends Arena

Det är en fin gest av Swedbank att skänka namnrättigheterna till den nya nationalarenan till antimobbningsorganisationen Friends. Undrar bara om Friends fick några fler rättigheter. Tillgång till arenan eller möjlighet att att ha något slags arrangemang i samband med andra evenemang på arenan.

Vad jag förstår så ville inte Swedbank vara förknippade med ett projekt som tydligen har varit omgärdat av suspekt verksamhet. Exakt vad vet jag inte men det är väl det gamla vanliga. Mutor, svågerpolitik och mord. Minst två frågor väcks i mitt huvud. Den första frågan är om det verkligen är sådant som Friends vill förknippas med. Risken är väl inte så stor. Men ändå. Den andra frågan som är om Swedbank verkligen kommer undan dessa misstankar genom att låta någon annan få namnet. Risken är väl att det ses som ett försök att köpa sig fria och därmed uppfattas som än mer skrupellösa.

Till sist en sak som skulle kunna kallas för varumärkeskris. Black Army verkar inte allt för nöjda med att behöva ha Friends Arena som hemmaplan. Vänlighet och ödmjukhet hör väl inte till de egenskaper man associerar med Black Army och AIK. Jag kommer inte ihåg om AIK har uttryckt sig officiellt i frågan men deras varumärke förknippas inte heller det med vänlighet och ödmjukhet. Katastrof!

Tack för idag!

Silly Season?

Jag vet, silly season är ju när det är dags att köpa, sälja, byta eller behålla spelare och alla spelare placeras överallt av media. Jag tänkte göra precis som inredningsmänniskorna gjort med begreppet "stilrent", förvanska innebörden av uttrycket.

För mig är början eller precis innan en säsong minst lika silly som under transferfönstren. Det som är silly är att alla mediamänniskor och förståsigpåare spår framtiden i vilken serie det nu är som drar igång. Just nu är det fotbollens tur att spås. Att försöka spå utgången av allsvenskan eller superettan innan säsongen har startat är inte bara dumt utan i princip omöjligt. Det är så många variabler som spelar in och även om alla spelare skulle vara hela, alla planer tip top och alltid samma förutsättningar alltid så blir aldrig resultatet förutsägbart. Bara mer eller mindre sannolikt.

För oss marknadsföringsnördar är det roligare och mer förutsägbart hur respektive lags marknadsaktiviteter och varumärkesbyggande går till och fungerar. Men det är det inte så många som skriver. Men det finns undantag. Sport & Affärer har låtit göra en undersökning om vilka varumärken som är starkast 2012. Den finns att ladda på Sport & Affärers hemsida http://www.sportaffarer.se/

Intressant läsnig för den som är intresserad.

Kultur eller idrott?

I min hemkommun sköts idrotts- och kulturfrågor av samma nämnd i kommunen. Kultur och fritid. I lokalpressen har det pågått en debatt om det skall fortsätta att vara så. De flesta idrottsmänniskor som har fått komma till tals är för en delning. De menar att de som sitter i nämnden har hjärtan som klappar för kultur och därför missgynnas idrotten. Vad kulturmänniskorna säger vet jag inte.

Jag tycker att idrotten är en del av kulturen. Den grundläggande funktionen är densamma. Att underhålla publiken och att ta hand om ungdomar. Man gör detta på olika sätt men funktionen är ändå densamma. Det finns till och med en liknande indelning av elit och bredd. Finkultur och breddkultur.

Om idrotten kunde se detta och inte se sig själva som en fristående enhet tror jag att man hade vunnit mycket. Konkurrensen och möjliga samarbetspartners ser lite annorlunda ut om man vidgar vyerna lite grann. Omvänt tror jag att kulturen hade vunnit mycket på att ändra sin syn på sig själv. Om kultur och idrott är en del av samma företeelse så borde ju kulturen ha samma möjligheter som idrotten. Främst inom sponsring men säkert inom andra områden också.

Vad tror ni?

Idrottsklubb eller företag?

Nu kommer den halvspännande fortsättningen på föregående inlägg. Jag avslutade ju förra inlägget med att antyda att det inte är idrotten som är affären i idrottsrörelsen vilket naturligtvis är en förenkling av en rätt komplex företeelse. Men faktum är att de storklubbar (och lite mindre klubbarna också) som råkar i finansiell kris lever på sin idrottsutövning med tillhörande handel med merchandise och nätverkande (sponsring). De klubbar som är riktigt framgångsrika är inte idrottsföreningar utan företag med affärsverksamhet som är oberoende av idrotten. T.ex. FC Köpenhamn är ett event och arenabolag som har ett fotbollslag. Inte en klubb som försöker finansiera sin verksamhet. Ett väldigt bra fotbollslag med nordiska mått mätt, men inte bättre än bolaget har råd med. Det är det som är skillnaden mellan de ekonomiskt stabila idrottsföreningarna och de andra.

Är följetången slut?

Följetången Zlatan v.s Barcelona har fått ett slut tror jag. Det kanske dyker upp något gammalt skräp så småningom, men för allas skull borde det vara ett avslutat kapitel. Varumärket Zlatan är cementerat i Bad Boy facket.

Jag har hört ganska många säga att Barcelona gjorde en dålig affär i och med Zlatanspektaklet men jag är inte så säker på det. Om man bara ser till köp och säljbeloppen så är det naturligtvis en usel affär men det finns ju andra siffror att beakta. För det första sparar klubben en hel del på att inte behöva betala lön till spelaren ifråga och spelaren ifråga drog alldeles säkert in en hel del kosing i ökad försäljning av tröjor, biljetter och annan försäljning. Vi skulle kunna jämföra med när Beckham gick till Real Madrid. Enligt beräkningarna så gjorde merförsäljningen av merchandise att den affären betalade sig själv flera gånger om. (Vilket i och för sig är skrämmande när man tänker på vad snubben kostade. )

Barcelonas och många andra idrottsorganisationers dåliga affärer beror i högre grad på att de lever i villfarelsen att det är idrotten som är affären.

Vad menar jag? Vill ni läsa förklaringen till mitt till synes vettlösa påstående? Då får ni läsa nästa del i följetången Mats Nelfelt om Sports Marketing.

På återseende

Zlatans agent?

Jag precis som alla andra, har följt debatten om Zlatans vara eller inte vara i Barcelona. Man vet inte riktigt vad man skall tro. Nu har man i alla fall bekräftat att Barca och Milan skall träffas. Vad de skall prata om har ingen sagt men det troliga verkar ju vara Zlatan. Huvudpersonen själv säger inte så mycket men det gör däremot hans agent. Gång på gång säger han saker som får en fundera på hur det egentligen står till. Lider agenten månne av samma åkomma som han beskyllde Pep för att lida av? Jag trodde att agenten skulle hjälpa sin klient och inte stjälpa. Han har säkert en hållhake ordentlig av något slag på Ibra.

För exempel på Raiolas eftertänksamma uttalanden tryck på följande länk:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/zlatan/article7669691.ab

Längst ner i artikeln finns en lista.

Återkommer inom kort.

Hej igen!

Det var ett tag sedan jag skrev. Detta har till största delen berott på den lättja som gärna gör sig gällande på sommaren. Som tur är har en stor del av idrottsvärlden inte drabbats på samma sätt som jag. Det har under sommaren spelats VM i fotboll, varit EM i friidrott, simmning, tour de france och lite till.

Vem vann varumärkes-VM som jag skrev om under fotbollens vm? Ja, inte var det Frankrikes landslag i alla fall. Annars är det svårt att avgöra. Jag har inte sett någon beräkning på exponering o.s.v. än, men lovar att återkomma om jag skulle snubbla över uppgifter som kastar lite ljus över denna begivenhet.

Årets näst största sporthändelse är nog världen största årliga idrottsevenemang. Tour de France. Hörde uppgifter om att c:a 20 miljoner människor såg evenemanget live. Hur många som såg det på tv har jag ingen aning om. Intresset i USA sjönk säkert när Armstrong inte gjorde något större väsen av sig. Trots detta så var det säkert ett stort antal miljoner som tog del av spektaklet via diverse massmedier.

Atleterna som gjorde upp i Barcelona var naturligtvis också en stor idrottsekonomisk händelse som hamnar högt upp på listan.

Dessa och alla andra idrottsevenemang ger naturligtvis upphov till att enorma summor pengar omsätts. Någon tjänar en jädrans massa pengar. Ofta så är det inte arrangörerna utan andra intressenter som idrottsmän, sponsorer och icke sponsorer som har hittat ett sätt att utnyttja evenemanget. Om arrangörerna inte går med vinst så beror det på en av två saker. Antinge så kostar det för mycket att arrangera stora mästerskap. Deltagare, säkerhet och kringarrangemang kostar helt enkelt för mycket i jämförelse med vad man kan ta betalt. Eller så tar man alldeles för lite betalt. Kanske inte av publiken men av sponsorer och framför allt icke sponsorer som snyltar på de som faktiskt betalar.

Jag avslutar med en uppmaning till idrottsvärlden. Förbund, stora och små föreningar och arrangörer av evenemang. Se till att ta betalt när ni kan och se till att det finns något att ta betalt för.