Reklam som konst?

Hej,

I veckan var jag på en föreläsning med rubriken creativity. Föreläsaren var en herre vid namn David Carson, en känd och framgångsrik grafisk designer. Föreläsningen kretsade naturligtvis kring det han hade gjort och hur han tänkte när han gjorde det. Mer inspiration än praktiska tips om hur man blir mer kreativ, men intressant.

Det var framförallt två saker som dök upp i mitt huvud. De bilder han visade var väldigt lika i stil. Det fanns inte en chans i världen att se att det inte var han som hade gjort "verken". Bra att hålla sig till sin stil så att uppdragsgivare vet vad de får eller brist på anpassningsförmåga?

Den andra frågan som dök upp rörde gränsen mellan reklam och konst. Hur menar jag då? En del av Carsons verk var faktiskt mer en uppvisning av hans stil än en uppvisning av uppdragsgivarens varumärke. Ett exempel är en tidningsartikel om Bryan Ferry. Carson tyckte att artikeln var så tråkig att han bytte ut typsnittet mot wingdings eller något liknande. Resultatet blev naturligtvis att artikeln blev helt oläsbar. För mig är detta mer ett konstnärligt ställningstagande än tidningsproduktion. Jag har ingen åsikt huruvida detta är rätt eller fel, bra eller dåligt. men det väcker frågan; Var går gränsen mellan grafisk design och personligt konstnärligt uttryck? När slutar designern att vara uppdragsgivarens verktyg och uppdragsgivaren istället blir konstnärens finansiär så att han eller hon kan skapa sin konst utan att svälta ihjäl? Det beror förstås lite på vem uppdragsgivaren är, vad den är ute efter och i vilket forum som reklamen/konstverket skall visas. En fråga för Filosofiska rummet på p1 kanske?

På återseende!

Sverige - Danmark. Rätt biljettpris?

Det känns skönt att veta att svensk press och hockeyspelare har koll på det här med prissättning och marknadsföring. Eller inte. Sverige mot Norge i hockey-VM i Globen. Halvfull arena. Pressen och spelarna skriker ut att det är för djävla dåligt av Hockeyförbundet att ha så höga biljettpriser. "Ingen har ju råd att kolla på kvalitetshockey. Sänk priserna så får vi fullsatt när vi spelar!"

Nästa match är Sverige mot Tjeckien. Sänkta biljettpriser och i det närmaste fullsatt på läktarna. "Va bra!" säger spelare och press. "Det var ju det vi visste. Sänks priserna så kommer folk och tittar." Eller, jag vet inte om spelarna uttalade sig, men skriver det bara för att.

Tredje matchen Sverige mot Danmark. Lågt biljettpris. Hur ser det ut på läktarna? Inte är det fullsatt i alla fall. Vad blir slutsatsen av detta? Att vi måste sänka biljettpriserna ännu mer?

Vad det handlar om kunde man ha räknat ut lång innan hockey-VM drog igång. Attraktivitet. Hur sexigt är en hockeymatch mellan Sverige och Norge jämfört med en hockeymatch mellan Sverige och Tjeckien? Öh!

Variabel prissättning är en bra grej men här har förbundet fått det hela om bakfoten. Ha höga priser på en match som inte särskilt många vill se och sänk priserna till den attraktiva matchen. Höjde de biljettpriserna till Danmarksmatchen eller? De borde de ha gjort om de hade följt sin linje.

Som jag ser det gjorde man två fel fel när det gäller prissättningsstrategin inför VM.

1. Man planerade att ha samma "höga" biljettpris på alla matcher. Oavsett vilka som spelar.
2. Man lämnade sin prissättningsstrategi, lyssnade på spelare och journalister och sänkte priserna till en av de matcher som rimligtvis borde ha lättast att locka publik.

Men jag kanske inte vet vad jag pratar om eftersom jag inte tycker som journalisterna på Aftonbladet. De som har koll på allt. Nu är de ju inte bara hockeyexperter utan också konsulter inom prissättningsstrategi.

Hej hopp gummipuck!