Kultur eller idrott?

I min hemkommun sköts idrotts- och kulturfrågor av samma nämnd i kommunen. Kultur och fritid. I lokalpressen har det pågått en debatt om det skall fortsätta att vara så. De flesta idrottsmänniskor som har fått komma till tals är för en delning. De menar att de som sitter i nämnden har hjärtan som klappar för kultur och därför missgynnas idrotten. Vad kulturmänniskorna säger vet jag inte.

Jag tycker att idrotten är en del av kulturen. Den grundläggande funktionen är densamma. Att underhålla publiken och att ta hand om ungdomar. Man gör detta på olika sätt men funktionen är ändå densamma. Det finns till och med en liknande indelning av elit och bredd. Finkultur och breddkultur.

Om idrotten kunde se detta och inte se sig själva som en fristående enhet tror jag att man hade vunnit mycket. Konkurrensen och möjliga samarbetspartners ser lite annorlunda ut om man vidgar vyerna lite grann. Omvänt tror jag att kulturen hade vunnit mycket på att ändra sin syn på sig själv. Om kultur och idrott är en del av samma företeelse så borde ju kulturen ha samma möjligheter som idrotten. Främst inom sponsring men säkert inom andra områden också.

Vad tror ni?

Idrottsklubb eller företag?

Nu kommer den halvspännande fortsättningen på föregående inlägg. Jag avslutade ju förra inlägget med att antyda att det inte är idrotten som är affären i idrottsrörelsen vilket naturligtvis är en förenkling av en rätt komplex företeelse. Men faktum är att de storklubbar (och lite mindre klubbarna också) som råkar i finansiell kris lever på sin idrottsutövning med tillhörande handel med merchandise och nätverkande (sponsring). De klubbar som är riktigt framgångsrika är inte idrottsföreningar utan företag med affärsverksamhet som är oberoende av idrotten. T.ex. FC Köpenhamn är ett event och arenabolag som har ett fotbollslag. Inte en klubb som försöker finansiera sin verksamhet. Ett väldigt bra fotbollslag med nordiska mått mätt, men inte bättre än bolaget har råd med. Det är det som är skillnaden mellan de ekonomiskt stabila idrottsföreningarna och de andra.

Är följetången slut?

Följetången Zlatan v.s Barcelona har fått ett slut tror jag. Det kanske dyker upp något gammalt skräp så småningom, men för allas skull borde det vara ett avslutat kapitel. Varumärket Zlatan är cementerat i Bad Boy facket.

Jag har hört ganska många säga att Barcelona gjorde en dålig affär i och med Zlatanspektaklet men jag är inte så säker på det. Om man bara ser till köp och säljbeloppen så är det naturligtvis en usel affär men det finns ju andra siffror att beakta. För det första sparar klubben en hel del på att inte behöva betala lön till spelaren ifråga och spelaren ifråga drog alldeles säkert in en hel del kosing i ökad försäljning av tröjor, biljetter och annan försäljning. Vi skulle kunna jämföra med när Beckham gick till Real Madrid. Enligt beräkningarna så gjorde merförsäljningen av merchandise att den affären betalade sig själv flera gånger om. (Vilket i och för sig är skrämmande när man tänker på vad snubben kostade. )

Barcelonas och många andra idrottsorganisationers dåliga affärer beror i högre grad på att de lever i villfarelsen att det är idrotten som är affären.

Vad menar jag? Vill ni läsa förklaringen till mitt till synes vettlösa påstående? Då får ni läsa nästa del i följetången Mats Nelfelt om Sports Marketing.

På återseende

Zlatans agent?

Jag precis som alla andra, har följt debatten om Zlatans vara eller inte vara i Barcelona. Man vet inte riktigt vad man skall tro. Nu har man i alla fall bekräftat att Barca och Milan skall träffas. Vad de skall prata om har ingen sagt men det troliga verkar ju vara Zlatan. Huvudpersonen själv säger inte så mycket men det gör däremot hans agent. Gång på gång säger han saker som får en fundera på hur det egentligen står till. Lider agenten månne av samma åkomma som han beskyllde Pep för att lida av? Jag trodde att agenten skulle hjälpa sin klient och inte stjälpa. Han har säkert en hållhake ordentlig av något slag på Ibra.

För exempel på Raiolas eftertänksamma uttalanden tryck på följande länk:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/spanien/zlatan/article7669691.ab

Längst ner i artikeln finns en lista.

Återkommer inom kort.

Hej igen!

Det var ett tag sedan jag skrev. Detta har till största delen berott på den lättja som gärna gör sig gällande på sommaren. Som tur är har en stor del av idrottsvärlden inte drabbats på samma sätt som jag. Det har under sommaren spelats VM i fotboll, varit EM i friidrott, simmning, tour de france och lite till.

Vem vann varumärkes-VM som jag skrev om under fotbollens vm? Ja, inte var det Frankrikes landslag i alla fall. Annars är det svårt att avgöra. Jag har inte sett någon beräkning på exponering o.s.v. än, men lovar att återkomma om jag skulle snubbla över uppgifter som kastar lite ljus över denna begivenhet.

Årets näst största sporthändelse är nog världen största årliga idrottsevenemang. Tour de France. Hörde uppgifter om att c:a 20 miljoner människor såg evenemanget live. Hur många som såg det på tv har jag ingen aning om. Intresset i USA sjönk säkert när Armstrong inte gjorde något större väsen av sig. Trots detta så var det säkert ett stort antal miljoner som tog del av spektaklet via diverse massmedier.

Atleterna som gjorde upp i Barcelona var naturligtvis också en stor idrottsekonomisk händelse som hamnar högt upp på listan.

Dessa och alla andra idrottsevenemang ger naturligtvis upphov till att enorma summor pengar omsätts. Någon tjänar en jädrans massa pengar. Ofta så är det inte arrangörerna utan andra intressenter som idrottsmän, sponsorer och icke sponsorer som har hittat ett sätt att utnyttja evenemanget. Om arrangörerna inte går med vinst så beror det på en av två saker. Antinge så kostar det för mycket att arrangera stora mästerskap. Deltagare, säkerhet och kringarrangemang kostar helt enkelt för mycket i jämförelse med vad man kan ta betalt. Eller så tar man alldeles för lite betalt. Kanske inte av publiken men av sponsorer och framför allt icke sponsorer som snyltar på de som faktiskt betalar.

Jag avslutar med en uppmaning till idrottsvärlden. Förbund, stora och små föreningar och arrangörer av evenemang. Se till att ta betalt när ni kan och se till att det finns något att ta betalt för.

Meningen med marknadsföring

Meningen med marknadsföring är att antingen tjäna mer pengar eller att påverka människor i någon fråga. Tex. miljöbeteende. Marknadsföring skall alltså göra folk så intresserade av någonting att de ändrar sitt beteende på något sätt. Köper det nya diskmedlet eller slutar köra bil. Detta kan göras med hjälp av traditionell reklam eller på något annat klurigt sätt. Det första man gör är att se på vad det är vi vill uppnå och vilka vi vill påverka o.s.v.

Varför skriver jag då detta för 100:e gången? Jo det kan aldrig sägas för många gånger. Anledningen till att det dyker upp just den här dagen är en artikel i min lokala dagstidning där det skrivs om ett event som gick back för att det inte kom tillräckligt många besökare. Inget konstigt med det. Det är sådant som händer. Det roliga i artikeln är arrangörens svar på frågan om det hade kunnat göra marknadsföringen bättre på något sätt. "Nej, folk har bara inte förstått hur bra vårt evenemang är. Det kan man aldrig få fram med marknadsföring". Vitsen med marknadsföring eller reklam är ju att folk skall begripa att det vi har att sälja är så bra att de faktiskt köper. Har man misslyckats med det så har man själv inte gjort jobbet tillräckligt bra. Att skylla på de som inte köper och säga att det är deras fel eftersom de inte begriper är ju inget annat än verklighetsflykt.

Till saken hör att evenemanget är årligt återkommande. En av orsakerna till att det inte kom fler är troligen att det inte var tillräckligt bra förra gången. Word of mouth spelar en viktigt roll här. Det skulle ju kunna vara så att man i sin marknadsföring har lyckats förmedla vad det är man erbjuder bara det att inte så många andra tycker att det är så bra. Produkten är för dålig helt enkelt.

Jag vet inte vad det var som gjorde att det gick som det gick men att skylla på de som inte kom är fel väg att gå. Bättre att fråga de som inte kom varför de inte gjorde det och göra förändringar utefter det.

Varumärkes-VM

En intressant artikel om du är intresserad av hur det går i varumärkes-VM som pågår just nu.

http://www.sportfack.se/nyheter/article586639.ece

VM, VM, VM och lite VM

Som alla har märkt är fotbolls-VM i full gång. På det sportsliga planet är det ganska intressant med oväntade resultat och avgörande tabbar från backar och målvakter.

Hur står det då till i varumärkes-VM? Vet inte riktigt faktiskt. Addidas ligger nog ganska bra till. Men om man betänker hur mycket de betalar för att finnas med så vore det konstigt om de inte låg bra till. Undrar bara hur deras ROI ser ut. I går när jag och min son satt och slötittade på fotbollen så började vi prata om VM-bollen. Han funderade på om bollen verkligen behövde vara så mycket snabbare än den var innan VM. Vi kom fram till att det behövde den inte men addidas tyckte sig behöva en produktnyhet att komma med för att ytterligare synas och höras. Ingen kan ju säga att den nya bollen inte har blivit en snackis. Många är nyfikna på den och kommer säkert att betala de närmare 1000 spänn det kostar att få den. Förlåt, den kostar över 1000 spänn. 1200 på intersport. Prisvärt eller?

Förutom addidas och alla andra som är med i den officiella varumärkestävlingen tror jag mycket på några mindre företag som inte har betalat en spänn för att vara med i VM. Vuvuzela tillverkarna och försäljarna. Deras ROI måste vara extremt hög. En hel värld har börjat hata de där tutorna men köper ändå skiten för att de är så roliga. Jag skulle faktiskt också vilja ha en. Skulle vara lätt att få upp barnen på morgnarna om man hade en sådan tingest.

Intressant att andra än jag reagerar på försvarets reklamfilm. Det är dock inte om man har rätt att ha en åsikt eller inte som det reageras mot utan att man förhärligar våldssituationerna som man kan ställas inför som yrkesmilitär. Min fråga är hur man annars skulle göra.? Visa filmsnuttar på sönderbombade barn, lemlästade svenska soldater i Afghanistan eller något annat smakfullt? Nej vill man visa att man faktiskt gör en insats kan man inte vara allt för realistisk, då skulle folk inte titta eller helt enkelt förtränga budskapet.

By the way ROI betyder "return on investment".

Vad är bra och vad är dålig reklamfilm?

Har sett rätt många reklamfilmer på tv genom åren och har alltid tyckt att de flesta är skit. Men vad som är bra bestäms ju faktiskt av vad det är man vill uppnå och vilken sorts produkt som man gör reklam för. En tvålreklam behöver inte vara något artistiskt mästerverk för att vara rätt. Om det inte är en exklusiv dyr djävla tvål vill säga. Men en vanlig Dovereklam behöver bara tala om att det finns en tvål som heter Dove och att den är mjuk och skonsam. Vardagstvål är inget som medelkonsumenten lägger ner stort engagemang i. Han eller hon går förbi hyllan och ser tvålen från reklamen och tar den som han/hon känner igen. Inte för att den är bättre utan för att den känns igen. Bra reklam film behöver alltså inte vara underhållande eller fin, den skall göra sitt jobb så effektivt som möjligt.

Nu är det ett par filmer som har fastnat i huvudet. Den ena är reklam för superettan. Dess slogan är, "bara den som förstår förstår". Förutom denna slogan så innehåller den en fullständigt obegriplig monolog med meningar som motsäger varandra ganska grovt. Man vill skapa någon slags känsla, vilket säkert är bra, men i den här filmen blir det bara fel. Fast jag kanske bara är en av dem som inte förstår och då förstår jag ju inte.

Den andra är försvarsmakten som kör en snutt med action som visar vad försvarsmakten håller på med nuförtiden när man inte har till uppgift att försvara Sverige längre. Mitt i ett kritiskt skede i scenen så stannar soldaterna upp och tittar in i kameran. En text i stil med "vi vill veta din åsikt om försvaret. Om du har rätt att ha någon." Finns det svenska medborgare som inte har rätt att ha en åsikt om försvaret? Tror inte det. Försvaret, polisen, sjukvården och ett antal andra enheter är faktiskt något som berör alla och därmed har alla en rättighet att tycka något. Faktum är att vi i Sverige har rätt att tycka om det mesta. Vi har också rätt att uttrycka vår åsikt.

För att summera detta inlägg som inte har med sport att göra skriver jag följande:
1) all reklam som gör sitt jobb är bra reklam 2) Superettanreklamen kanske gör sitt jobb. Det kanske bara är jag som inte förstår, 3) försvartets film visar att man har höga tankar om sig själv och anser att det bara är vissa människor som får ha en åsikt om försvaret. Om man vill att folk skall tycka bättre om försvaret är det dålig reklam. Vill man framstå som en åsiktsförtryckande organisation är det bra reklam.

Grattis Söderling

Stort grattis till Robin som äntligen fick revansch efter 12 förluster. Måste vara svårt att ladda om när man har uppnått något som man har kämpat för ganska länge. Risken finns att det här var Robin Söderlings mentala final.

Annars så händer det spännande saker inom fotbollen. Velandet med Zlatans vara eller inte vara i Barca och hans divaaktiga nej till det svenska landslaget är ett par saker. Att diverse landslag petar spelare som många har tagit för givna i respektive landslag är en annan. Skönt att det skakas om lite i grytorna. Kan tänka mig att sådana oväntade vändningar också kan ge lite klirr i kassan hos betingbolagen.

Mitt tips i det sportsliga VM är Danmark. Jag har alltid sagt att Danmark kommer att vinna fotbolls-VM den dagen tvååringar röker 40 cigg om dagen.

Battle of the brands

Fotbolls-VM närmar sig med stormsteg. En jädrans massa spelare och tränare skall göra upp om vem som är bäst i världen på fotboll. Även en massa supportrar tar sig ner till Sydafrika för att uppleva en av de verkligt stora återkommande idrottshändelserna. Se på fotboll, äta och dricka gott, kanske turista lite och förhoppningsvis gör av med så mycket pengar att Sydafrika går med vinst ur hela spektaklet. Det är inte billigt med VM.

Supportrarna kommer också att tävla mot varandra i olika inofficiella grenar. Trevligaste supporters, rikaste och antagligen också stökigaste supporters. Vilka som vinner kan man läsa om i vilken tidning som helst när världsmästerskapet väl är i gång. Men, det är inte avgjort förrän finalen är färdigspelad och alla har åkt hem.

Det finns också ett tredje världsmästerskap som utspelar sig på samma plats och tid som fotbolls-VM, nämligen VM i marknadsföring. Även här finns det lite olika grenar. Vilket varumärke betalar mest? Vilket syns mest? Så har vi den allra viktigaste kategorin. Vilket tjänar mest på att vara med i VM? Man kanske skulle dela upp grenarna i olika klasser. Dessa klasser skulle t.ex. kunna vara kläder, mat och dryck, finansiella tjänster och resor.

Addidas mot Nike, coca-cola mot budweiser o.s.v. En extra intressant ingrediens i just detta mästerskapet är att alla tävlande inte står med i startlistan. Det finns ju de där som inte är sponsorer men ändå är duktiga på att dra nytta av en händelse av den här storleken. Det gör ju det hela mer svårbedömt när man inte riktigt vet vilka som var med i tävlingen egentligen. Vi kommer ju inte heller få någon redovisning ifrån de tävlande så det får bli lite som i konståkning, bedömningar och kvalificerade gissningar. Det enda vi kan vara säkra på är att de kommer att spekuleras och analyseras och det kommer att finnas många olika uppfattningar.

Let the battle of the brands begin!

Hej då Zlatan?

Zlatan hann knappt lägga ifrån sig micken på Camp Nou innan han hamnade på säljlistan. Eller? Jag blir inte jätteförvånad om det som skrivs i spanska tidningar idag är sant men för mig beror det inte på att han har presterat halvbra den sista tiden. Det finns andra i Barca som presterar halvbra stundtals utan att riskera att bjudas ut till försäljning. En lagkapten och en målvakt till exempel.

Nä, Zlatan är inte önskvärd av den anledningen att han är Zlatan. Det som jag gillar med Barcelona är att det inte har spelat någon roll vilka spelare eller vilka tränare som kommer dit, det är ändå Barcelona. Jämför med Manchester United. Den klubben är starkt sammanflätad med en envis skotte som har varit där nästan lite för länge. Uniteds identitet kommer att få sig en rejäl törn när han försvinner. Barca kommer inte att påverkas lika mycket när Pep inte får vara med längre.

Detta beror på att klubben är bra på att få spelare och ledare att ansluta sig till Barcas filosofi och identitet. Tyvärr så funkade inte den anpassningen riktigt bra för Zlatan men så länge han presterar så är vinsterna med att ha honom kvar större än kostnaderna i form av varumärkesslitage. När det däremot börjar gå lite knackigt och Ibras agent dessutom börjar komma med det ena idiotuttalandet efter det andra så hänger han löst.

Får dom ordning på Zlatan så stannar han annars inte. Det är i alla fall vad jag tror.

PR när den är som sämst. Eller?

Den senaste veckan har det varit lite uppståndelse i innebandysveriges lilla sandlåda. Warberg förlänger inte kontraktet med Kimmo Eskelinen. Han är en duktigt back så det kan verka lite konstigt ur det perspektivet men det mest uppseendeväckande är vad som händer sedan. Hallands Nyheter har en artikel där Kimmo beklagar sig lite och tycker att Warberg är osnälla och beter sig obegripligt. Han får väl tycka vad han vill och har väl rätt att säga det också. Efter detta så antar jag att det blir en del reaktioner bland supporters och andra intressenter som blir av med en favorit. För det som händer sedan är Warberg å sin sida går ut med ett gnällinlägg på sin site där man säger att Kimmo har haft tid på sig att bestämma sig och att man ville försäkra sig om att ha en bra backuppsättning även nästa säsong vilket resulterade i att han inte längre fick plats. Han får sig också en liten känga för att han har fiskat runt lite väl mycket och att han därför inte får fortsätta.

Det är detta inlägg som känns lite underligt. Jag och några till tycker att Warbergs och Kimmos förhandlingar borde stanna mellan dem och inte redovisas i en dåligt skriven artikel på WIC:s hemsida. När man dessutom väljer att kasta lite skit så blir det hela ganska oproffsigt och klubben får ganska många sura supporters på kuppen. Så det skulle kunna vara ett exempel på riktigt dålig PR. Men tänk om syftet är att visa andra innebandyspelare än Kimmo att man måste vara lojal och inte hålla på att mjölka för mycket för att få lov att spela i klubben. Då har man nog visat det med allra största tydlighet även om man får lite hugg och slag på vägen. Kanske smakar mer än det kostar. Vad vet jag?

Men bara för att hålla en konsekvent linje på den här bloggen så tar jag fram motorsågen och kapar Warbergs PR-arbete längs med fotknölarna. I alla fall i just det här fallet. Det tyckte nog Warberg också för de tog bort artikeln ganska snabbt.

Kom och ta oss igen och igen och....

Det är intressant att det kan bli så fel när man vill så väl. Ett av de intressanta fallen av konsekvent kommunikation är AIK fotboll. Innan säsongen skrek man ut, "kom och ta oss!" Det dom menade var, "Ni har ingen chans att spöa oss för vi är bäst i år också!" Istället för att skrämma sina motståndare så verkar komochtaoss-pay off:en ha blivit en uppmaning att följa. De flesta lagen i Allsvenskan här väl tagit AIK hårt och brutalt och AIK har inte verkat vilja streta emot särskilt mycket. Det som skulle ha varit kaxig ironi blev en uppmaning alla följde. Konsekvent kommunikation

Jag har skrivit en del om att man skall sticka ut hakan för att synas. Ovanstående exempel kan fungera som ett exempel på hur fel det kan bli när man skriker ut saker man inte kan stå för. Stick gärna ut hakan fast på ett säkert sätt. Nu är det säkert ingen fara med AIK i det långa loppet. De är så starka att de klarar av lite motgångar och kanske ett år i Superettan. Det man förlorar är kanske lite TV-pengar men publik och sponsorer kommer att tåla ganska mycket innan de sviker.

Återstår att se hur bra det går för "Nästa Mästarna" och "Ingen tröja torr"-gängen. Vi kanske för möjlighet att raljera över dem också.

Idrottonline

Det är en bra tanke att alla idrottsföreningar erbjuds ett verktyg där de kan administrera en massa grejor online. Man kan söka lok-stö, idrottslyft och lite annat tror jag. Idrottonline fungerar också som föreningens hemsida med diverse information och diskussionsforum.

Nu skall jag gnälla igen. Det är lite som med de riktade bidragen till föreningarna. Inte så lite heller. Alla idrottonlineklubbar ser likadana ut. Alla klubbar blir en stor idrottonlineklubb. Om man vill marknadsföra sin förening handlar det om att sticka ut och hitta sin identitet och kommunicera på ett personligt sätt. Riksidrottsförbundets verktyg gör ju precis tvärt om. I hopklumpning en masse!

Inte blir det bättre av att klubbarna är mer eller mindre tvingade att använda denne sovjetskapelse. Det är sådant som gör att marknadsförare i allmänhet och sportmarknadsförare i synnerhet får ont i magen. Det och för mycket kaffe.

Sportmarknadsförare

Jag skulle bara vilja meddela de som tycker att akademiska titlar är viktiga att det numera finns en svensk term för Sports Marketing, "Sportmarknadsföring" Jag har titulerat mig själv "sports marketer" och vant mig vid det. Nu måste jag vänja mig vid att vara sport marknadsförare. Det skall nog gå det med.

Lite orättvist är det bara att sport management fortfarande kommer att heta sport management eftersom management numera är det vedertagna ordet för ledning eller organisation som det hette förr.

En fråga som dyker upp i huvudet är om "sport" är ett svenskt ord egentligen. Det kanske skulle översättas till idrott vilket skulle innebära att titlarna blir idrottsmarknadsförare och idrotts manager.

Man måste våga sticka ut hakan

Det spelar ingen roll vad för slags verksamhet du driver du måste ändå plocka fram det som är unikt i ditt företag. Inte nog med det. Du måste våga spänna bågen lite och inte vara rädd för att sticka ut hakan. Visst du kanske åker på en smäll eller två men det är i alla fall någon som lägger märke till dig och det du gör. Blir du allt för slätstruken blir du osynlig.

Jag skrev i ett inlägg att idrottsrörelsen har det bra i Sverige med sina möjligheter att söka bidrag till ganska mycket av sin verksamhet. Jag tycker fortfarande att detta är bra. Det som jag som marknadsförare tycker är lite tokigt är att mycket av dessa bidrag är riktade och skall gå till en viss typ av arbete eller verksamhet. Föreningarnas inriktning styrs därmed ganska hårt av bidragsgivarna. Tanken är väl ganska god och det handlar mycket om att fler skall delta i idrott på ett eller annat sätt. Men om fler skall engagera sig i idrotten borde det ju finnas en mångfald av föreningar inom alla idrotter. Alla klubbar passar ju inte alla och finns det bara en sorts föreningar kvar så stänger man ute de som inte passar in i mallen. Så den klubb som verkligen vill märkas och utvecklas bör anstränga sig för att sätta sin personliga prägel på det man gör inom bidragsramarna. Annars förblir du bara slätstruken och osynlig.

Stick ut hakan, spänn bågen och våga utveckla din förening!

Vad hände med idrottshallarna?

På den gamla goda tiden byggdes det ett gäng idrottshallar runt om i Sverige. De varierade i storlek och utformning men var ändå hallar avsedda för idrott. Sen hände något. Sverige slutade bygga idrottshallar. Istället började man bygga sporthallar. Varför gjorde man så? För en lekman som jag påminner sporthallar ganska mycket om idrottshallar. Så mycket så att jag faktiskt kan ha svårt att avgöra om det är en idrottshall eller sporthall om ingen berättar det för mig.

Det nya i bygg/idrottsbranschen verkar vara arenor och arenahallar. För mig är en arena något stort. Inte en hall med läktare på en långsida och plats för 1000-1500 åskådare. En dylik tingest är för mig en gammal hederlig idrottshall.

En annan "nyhet" är multiarenor och evenemangshallar. Här skall man kunna göra mer än se och utöva idrott. Här skall man kunna ha hundutställningar, mässor och konserter. En hall med många användningsområden. Wow! När jag gick på högstadiet hade vi skolavslutningar i en idrottshall och det gick alldeles utmärkt. Men vi visste inte bättre på den tiden.

Evenemangshallar och multihallar, eller vad det nu heter, är lite som det var med multimedia på 90-talet. Det var något nytt och spännande och det gick att kränga en halvtaskig PC som multimediadator. Vad var då multimedia för något? Jo det var att kombinera ljud och bild för att skapa upplevelser. I IT-världen gjorde man det långt tidigare än 92-93. Inte så häftigt om man jämför med dagens IT-upplevelser men ändå. Och skall vi gå utanför IT-världen så tror jag att man hade ljus och ljud i någon form på teaterföreställningar ganska långt innan 90-talet.

Men vad vet jag?

Nu har jag varit på Camp Nou

Jag skrev i mitt förra inlägg att jag aldrig varit i Barcelona. Det har jag varit nu. Väl där tog vi en sväng till Camp Nou för att se en La Ligamatch. Barca vann med 4-1 och alla var glada. Till och med Atletic Bilbao-fansen var glada. Gladast av alla var nog tobaksindustrin för så mycket cigarr som röktes på stadion röks det nog inte någon annanstans.

Vad skall jag säga om Camp Nou då? Utsidan är tråkig. Insidan är cool. Vi satt högt upp i ena hörnet och såg riktigt bra. Jämför med Nya Ullevi där man kommer lång ifrån även om man sitter nära. Jag tror att detta beror på att man i Camp Nou saknar löparbana men också att lutningen på läktaren är ganska kraftig och i övrigt ganska bra planerad. Det finns inget i vägen.

Vi funderade på att ta den guidade turen som man kan gå men hoppade över det då vi såg prislappen. Barca har nämligen kommit på att man kan ta rätt bra betalt när man är en sådan klubb som FCB. Skall man handla Barcakläder skall man göra det via deras webshop och inte i fanshopen i centrum. Priserna skiljer sig en del nämligen. Är man dum turist i Barcelona betalar man nog lite mer än när man sitter hemma framför datorn och funderar på att shoppa en slipsnål.

För att återkoppla till ett tidigare inlägg kan jag meddela att en matchtröja i Barcelona kostar c:a 67 euro. 70 spänn mer än valfri matchtröja för ett allsvenskt lag. Jag är säker på att man hade kunnat ta mer betalt men man kanske tyckte synd om fansen.

Återkommer säkert med lite bilder framöver. By the way, kan någon nämna en annan arena som har två namn. Eller nästan två namn i alla fall. Camp Nou och Nou Camp.

Augumented reality

Utvidgad verklighet heter det på svenska. Låter som något som Albert Hofman kom på. Det räcker tydligen inte med den verklighet vi har utan vi måste hitta på något sätt att utöka den. Ett sätt är med LSD ett annat är just augmented reality som innebär att man förbättrar bilder på digital väg. Lägger till sådant som någon tycker saknas.

Det är väl inget speciellt nytt med detta men jag tyckte att termen var intressant. Förutom att det var en intressant term hoppade jag till när jag läste på en hemsida om att fastighetsbranschen har börjat använda sig av detta i USA. Man lägger till det som inte är riktigt bra på bilderna eller kanske rättar till bilden så att den följer årstiderna. Det här gör ju husvisningar rätt spännande. "Är det ett slott eller är det en koja vi skall titta på?"

Tänk om vi överför detta till idrotten. Att på digital väg gör ett mål i en fotbollsmatch mer spektakulärt eller gör ett störtlopp brutalt på riktigt. Nästan i realtid. Att se idrott på plats kanske inte lockar i framtiden. Nou Camp är ju mycket häftigare i min utökade verklighet än i den riktiga verkligheten. Messi snyggare och gräset grönare.

Vi kanske redan är där. Jag har aldrig varit i Barcelona så jag vet inte.

Kartellbildning inom idrottsvärlden?

För nått år sedan när jag tittade lite extra på prissättningsstrategier så råkade jag se att de flesta allvenska fotbollsklubbars matchtröjor kostade lika mycket. Jag har gjort en snabb undersökning idag och såg samma sak nu. Jag kan medge att jag inte har kollat upp alla klubbarna i allsvenskan men tyckte mig ändå se ett mönster efter att ha tittat på 5-6 klubbar.

Första gången jag gjorde denna halvtaskiga undersökning blev jag så förvånad att jag ringde till fotbollsförbundet för att höra om det fanns någon överenskommelse att tröjorna skulle vara lika billiga för alla klubbar. Rösten i andra ändan lät lite förvånad och sade att det inte fanns något sådant. Åtminstone inte som hon kände till. Nä, kartellbildning är ju olagligt så det är inget man skryter om. Det som gör mig förbryllad är hur de klubbar som pratar om att de är så starka varumärken tänker när deras tröja kostar lika lite som "no name"-klubbarnas. Ett starkt varumärke innebär ju fler lojala anhängare och lojalitet innebär bl.a. att man är mindre känslig mot prisförändringar. En hundring extra borde ju inte vara några bekymmer för AIK eller? Det är ju inte så att en AIK:are väljer en Kalmar FF-tröja för att han eller hon tycker att AIK:s tröja är för dyr.

Kan förstås vara så att tillverkarna har ett finger med i spelet. Ett globalt sabbotage mot marknadskrafterna. T.o.m. Barcas matchtröja kostar samma lika som Kalmar FF:s. Inget illa om Kalmar men man det är lite skillnad mellan de och Barca.

Kanske också finns en rädsla för att göra suportrarna sura genom att ta mer betalt än andra. Om det är det som är problemet så har man inget starkt varumärke och borde gå hem och göra sin läxa ordentligt.

Visst har vi det bra!

Jag är inte ironisk eller sarkastisk när jag säger det men vi inom svensk idrott har det fantastiskt bra. Det tjafsas en hel del om vilka som skall ha vad och om vi skall betala moms eller inte. Men man glömmer att det faktiskt finns en massa pengar som bara väntar på att delas ut till de idrottsklubbar som bara orkar söka.

Det är inte särskilt svårt faktiskt. Kontakta bara närmsta SISU-kontor eller idrottsförbund så hjälper de er.

Och om vi nu skulle bli tvungna att betala moms för våra intäkter ( vilket visa av oss redan gör) så är det väl inte hela världen när man ser till hur mycket vi faktiskt får. Fast det bästa är ju förstås om vi slipper momsen och får mer i bidrag.

Förutom pengar finns det mycket annan hjälp att få. allt ifrån att effektivisera styrelsearbetet till att utveckla ledare och aktiva. Lärgrupper, utbildningsmaterial och föreläsningar bara väntar på att bli utnyttjat. Så var tacksamma och ta för er så länge det varar.

Adidas, AIK, Djurgården och IFK Göteborg

Såg för ett tag sedan adidas reklam för sina nya tröjor som används av AIK, Djurgården och IFK Göteborg. Det är säkertmånga andra som är sponsrade av adidas men det framgick inte av artikeln som jag läste så jag lämnar de andra utanför.

Det som fångade mitt intresse var att man körde med varianter av samma tema i de olika reklam filmerna. För det var filmer jag såg. I AIK:s fall var det ganska kaxigt "kom och ta oss", vilket skulle kunna misstolkas. Det som filmen och pay offen syftade på var förstås att man är mästare och bäst så det är ingen idé att försöka. Djurgårdens pay off var "ingen tröja torr" och syftade på att det inte har gått så bra för djurgården men nu djävlar skall man visa att man är bäst. Två lag som är bäst hittills

Laget från västkusten IFK Göteborg var enligt sin pay off "nästa mästarna". Man missade lite förra året men är egentligen bäst och nu skall man visa det. Tre lag som är bäst. Spännande!

All tre kampanjerna fylldes av samma stämning samma sorts musik och påminde väldigt mycket om varandra även om det var lite olika story och medverkande. Här har adidas varit duktiga och lyckats hålla ihop sitt budskap på ett bra sätt trots stor rivalitet mellan de medverkande klubbarna. Om vi istället tittar på hur det påverkar klubbarna och deras varumärken blir jag lite mer fundersam. Alla tre klubbarna framställs med samma typ av associationer och stämningar. Likheten gör att man faktiskt måste se efter en gång till för att se vilket av de tre lagen som det handlade om den här gången. Om jag var ansvarig för kommunikationen för dessa lagen skulle jag nog vilja ha fram mer av klubbarnas särart för att känna mig riktigt nöjd. Jag har nämligen för mig att det är en förenings unika egenskaper och värderingar som gör den unik och attraktiv för en viss målgrupp. Så det så.

Annars så är det ganska snyggt gjort. Det känns påkostat och ganska nytt. För att återkoppla till det förra inlägget så är det här ett bra exempel på att aktivera sitt sponsorskap.

Här är djurgårdens lilla snutt. http://www.youtube.com/watch?v=jRNwP4vbb3A

Modern sponsring

Sponsring är ett kärt ämne i många sammanhang. Det råder också delade meningar om vad som är riktig sponsring. Det skrivs och talas om att aktivera sitt sponsorskap, d.v.s. att inte bara köpa en skylt på en arena och nöja sig med det. Vad är det då man skall göra istället? Hitta på lite aktiviteter i samband med en match eller kräva att vara med i ett sponsornätverk. Kort och kort skulle man kunna säga att det handlar om att hitta fler sätt att utnyttja sin rättighet att använda de associationer som är kopplade till sitt sponsringsobjekt än bara en skylt på en arena.

Jag tycker att sponsring kan vara en kanonbra kanal att föra fram sitt budskap. Alltså en reklamkanal. Svt tycker inte att sponsring kan likställas med reklam. Det är en hjälp till Svt att kunna sända från diverse evenemang. Det gör tydligen att de som sponsrar inte tjänar någonting på att visas före och efter sportsändningar. Just här har jag nog en kunskapslucka för jag förstår inte riktigt detta resonemang. Kanske helt enkelt är så att det beror på vem man frågar och i vilket sammanhang eller så är det ett fall av extrem förnekelse. Det är ju vanligt vid andra former av missbruk så varför inte vid detta. För självklart missbrukar publik service begreppet sponsring och klarar sig undan ostraffat. Tur är väl det eftersom vi annars inte skulle få se rodel, bob, shorttrack och en hög andra sporter som är högintressanta för oss svenskar.

Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå att sponsring är ett bra marknadsföringsverktyg. Så om du som företagare sponsrar eller funderar på att göra det se till att få valuta för dina pengar och utnyttja detta verktyg så mycket det går. Om du nu inte sponsrar Svt förstås.

Kotler, 4p och relationsmarknadsföring.

Har hört mycket om den nya sortens marknadsföring Allt kanske inte är så nytt men det talas om ambushmarketing, guerilla marketing, sociala medier och fan och hans moster. Det talas om att Kotler är passé. Min stilla undran är hur påläst man är när man för fram ett sådant påstående. Allt det där handlar nämligen om ett av Kotlers 4 p:n. Promotion på engelska och påverkan på svenska. Det handlar bara om att hitta nya spännande och effektiva kanaler att föra fram sitt budskap. Att utöva påverkan.

När man säger att den gamla Kotlerska läran är död glömmer man att det i den "gamla" läran också talas om segmentering och positionering. Dessa båda saker är i allra högsta grad aktuella fortfarande. Man kan inte vända sig till alla. Alla vill inte ha samma saker eftersom alla är olika på väldigt många olika sätt. Vi marknadsförare vill hitta eller skapa en grupp av människor med vissa gemensamma egenskaper för att sedan placera vår produkt i det segmentet. Själva placeringen, positioneringen, sker med hjälp av att vi sprider budskap som vi tror speglar den position vi vill ha. Pris och tillgänglighet påverkar också hur vår produkt uppfattas. Helt plötsligt har vi använt oss av den tråkiga marknadsmixen som det inte finns någon plats för i dagens marknadsföring om man är en "modern" marknadsförare. Produkt, pris, plats och påverkan.

Det kan ju vara så att jag inte har begripit vad det handlar om och är helt ute och cyklar. Förklara i så fall för mig hur det "egentligen" hänger ihop. Jag vill ju inte vara en konservativ surgubbe. Jag tycker att det är spännande med kreativitet, nya kanaler och finurligheter. Det jag vill ha sagt är att en sminkad gris fortfarande är en gris.

Social idrott?

Vilket socialt ansvar har idrottsrörelsen egentligen? Hur stort ansvar kan man lägga på den enskilda föreningen? Mitt spontana svar på första frågan är ,vet inte. På den andra frågan svarar jag att det beror på.

För att utveckla svaren lite så är det självklart att idrottsrörelsen har ett socialt stort socialt ansvar. Jag har berört ämnet förut men faktum är att idrotten får en enorm massa pengar och med sådana bidrag följer vissa förpliktelser Frågan är hur lång dessa sträcker sig.

Hur är det med den enskilda föreningen då? De flesta föreningar får ju del av bidragspengarna och borde då rimligtvis också ha en social funktion. Hålla ungdomar borta från ohälsosamt leverne o.s.v. Bara genom att finnas till och knyta aktiva medlemmar till sig så ger man ju faktiskt väldigt många chansen till hälsosamt leverne o.s.v. För den lilla breddklubben räcker nog detta. Det är fullt upp som det är och även om det dyker upp duktiga idrottskvinnor och män i dessa föreningar så är det i huvudsak en verksamhet för de som vill utöva sin idrott. För mig blir frågan svårare att besvara ju större och mer elitinriktad föreningarna blir. Ju mer man "satsar" desto större blir utslagningen och minskningen av det sociala ansvaret samtidigt som man har stora ekonomiska bidrag. Där kanske ansvarstagandet kan flyttas ut från det sportsliga. Engagera sig i sociala projekt utanför idrotten. "Uppfostra" sina supporters. Många av de större medverkar ju faktiskt i olika projekt. Det är i mellanskiktet gråzonen finns. Där man ofta vill vara som de stora men inte har resurser att fylla upp kostymen.

Idrottsrörelsen lyfter då och då fram och premierar olika projekt men de framställs ofta som något utöver det man kan förvänta sig. Om man vill att idrottsrörelsen skall ta en social roll borde det framställas som något självklart istället. Vad tycker ni?

Nästa inlägg blir nog mer OS-orienterat. Finns mycket att diskutera där.

Vi hörs

Har Seinfeld svaret?

Jag har varit inne på det här ämnet förut men kan inte låta bli att ta upp det igen.
Vad är det som gör en supporter till en supporter för just den klubben eller idrottsmannen/kvinnan som supportern supportar?

Om det finns en exakt formel eller modell som förklarar detta vill jag gärna ta del av den. Det finns ju vissa faktorer som påverkar men inte riktigt, enligt mig, sätter fingret på det. Saker som vänner, geografi och klasstillhörighet har säkert med saken att göra men är inte avgörande. Av dessa tre är nog vänner viktigast men vad är det som gör att opionsbildaren i vänkretsen bestämmer sig för det laget?

Jag såg ett avsnitt av Seinfeld härom dagen. Han menade att det inte är ett lag eller en spelare man håller på utan kläderna. En spelare har på sig ditt lags kläder och du älskar honom/henne. Efter ett tag byter han klubb och kläder och du avskyr honom. Samma spelare olika kläder. Jag tror inte att Seinfeld är så fel ute som det verkar. Det finns säkert de som väljer lag efter vilka kläder de har precis som en del väljer bil efter färg.

Jag får väl gräva lite i segmenteringslitteraturen. Det finns nog många svar där liksom i konsumentbetéende och psykologin. Helt klart är i alla fall att vissa lag tilltalar en viss sorts människor och för att locka till sig fler supportrar måste man se på vilka variabler dessa människor har gemensamt. Detta för att kunna kommunicera effektivt. Både med avseende på kanaler och budskap.

Skriv gärna en kommentar eller två. Skulle vara kul att se vad ni tycker.

Prisas den som prisas bör!

Såg på idrottsgalan på TV här om dagen. Lagom trevlig underhållning och en handfull idrottare fick mer eller mindre välförtjänta priser. Galan är ju ett bra tillfälle att visa upp idrotten från sin bästa sida. Hela den svenska idrottsfamiljen samlad på samma ställe. Jag såg inte riktigt allt men det verkade i mina ögon som det var mest förre detta idrottare som var på plats, vilket kanske inte r så konstigt när man tänker efter. Det väntar ett vinter-os bakom hörnet. Sommar idrottarna kör försäsongsträning på varmare breddgrader och innebandyspelarna är inte tillräckligt intressanta för att visas i bild, om det nu var någon där över huvud taget.

Måns Herngrens lilla inslag var rätt roligt och närmare sanningen än vad den skämtsamma tonen angav. Inte så att det verkliga jobbet börjar efter karriären när det är dags att skaffa sig en TV-karriär. Nej. Det som jag tänkte på var att det är otroligt viktigt att göra TV-karriär under sin aktiva tid. Är man ett lite charmtroll som syns och hörs i TV ökar möjligheterna till bra avtal med diverse samarbetspartners och det betyder i sin tur bättre träningsmöjligheter, bättre resultat o.s.v. Det här gäller naturligtvis inte cyklister eller längdskidåkare. De har inte tid att vara med i TV när det måste träna 8 timmar om dagen. Minst!

Det har förstås viss betydelse i vilket sammanhang man hörs och syns. Tiger Woods hade nog sluppit att synas så mycket på sistone.

Vi hörs

Gothia Innebandy Cup

Jag har ägnat några dagar åt innebandy. Ganska många under de senaste 10 åren faktiskt, men det är den senaste veckan jag syftar på nu. Jag gjorde en tillfällig comeback som ledare när min dotters lag skulle åka på Gothia innebandy cup. Först tänkte jag skriva om det som var bra. Innebandy är alltid kul. En annan sak som är bra är att BK Häcken har utvecklat den här inkomstkällan till bristningsgränsen. Alltid kul att se affärsutveckling inom idrotten.

Nu till förbättringsmöjligheterna. Boende! Jag bodde tillsammans med tjejerna som är 14-15 år gamla. Kunde varit ett problem. En sak som definitivt var ett problem var kylan. Inte utomhustemperaturenmen väl inomhustemperaturen. Ingen av oss hade med oss en termometer men de flesta av oss sov i sovsäckar fullt påklädda. Det blåste in snö genom ett fönster. Snön lade sig på fönsterbrädan och behöll sin frusna form så länge vi var kvar. Härligt härligt. Rummet var en skolsal med något mindre mått än vanligt. Tur att vi inte var så många. Hade alla i laget varit med hade vi fått sova i skift eller på hög. Skall tillägga att vi var färre än vi hade räknat med så det var inte så att rummet var anpassat efter hur många deltagare som var anmälda. Eller så hade någon i organisationen erfarenhet av att burhönsindustrin.

Pixbo Wallenstam hade sin vana trogen lagt en match i scandinavium i samband med invigningen. Detta innebär naturligtvis att det var mycket publik. I början av matchen. Man hade en ceremoni i en av periodpauserna där Hellgård hyllades och en trätröja med Hellgårds namn och nummer hissades upp i taket. Jag tyckte faktiskt synd om honom. Inte många av ungdomarna som var där visste vem han var. Han möttes av spridda applåder som inte märktes i denna enorma byggnad. Matchen var ett sömnpiller och läktarna gapade tömma redan efter första perioden. Succé. Pixbo kommer naturligtvis räkna in alla 9000 i sin matchstatistik och visa upp för sina sponsorer. De kommer också hamna ganska bra till i publikligan. Bägge dessa sakerna är naturligtvis bra PR men det känns ihåligt och de som var där är nog inte mer positiva till innebandy eller Pixbo wallenstam efter det här. Naturligtvis skall man ha en eloge för att att man försöker och faktiskt lyckas få positiv uppmärksamhet men i det här fallet kanske man skulle lägga mer energi på att fylla den ordinarie arenan an att pumpa upp publiksiffrorna med jippomatcher.

Hur gick det för oss då? Bättre än förra året i alla fall.

Hälsningar Gnällmats