Prisas den som prisas bör!

Såg på idrottsgalan på TV här om dagen. Lagom trevlig underhållning och en handfull idrottare fick mer eller mindre välförtjänta priser. Galan är ju ett bra tillfälle att visa upp idrotten från sin bästa sida. Hela den svenska idrottsfamiljen samlad på samma ställe. Jag såg inte riktigt allt men det verkade i mina ögon som det var mest förre detta idrottare som var på plats, vilket kanske inte r så konstigt när man tänker efter. Det väntar ett vinter-os bakom hörnet. Sommar idrottarna kör försäsongsträning på varmare breddgrader och innebandyspelarna är inte tillräckligt intressanta för att visas i bild, om det nu var någon där över huvud taget.

Måns Herngrens lilla inslag var rätt roligt och närmare sanningen än vad den skämtsamma tonen angav. Inte så att det verkliga jobbet börjar efter karriären när det är dags att skaffa sig en TV-karriär. Nej. Det som jag tänkte på var att det är otroligt viktigt att göra TV-karriär under sin aktiva tid. Är man ett lite charmtroll som syns och hörs i TV ökar möjligheterna till bra avtal med diverse samarbetspartners och det betyder i sin tur bättre träningsmöjligheter, bättre resultat o.s.v. Det här gäller naturligtvis inte cyklister eller längdskidåkare. De har inte tid att vara med i TV när det måste träna 8 timmar om dagen. Minst!

Det har förstås viss betydelse i vilket sammanhang man hörs och syns. Tiger Woods hade nog sluppit att synas så mycket på sistone.

Vi hörs