Är följetången slut?

Följetången Zlatan v.s Barcelona har fått ett slut tror jag. Det kanske dyker upp något gammalt skräp så småningom, men för allas skull borde det vara ett avslutat kapitel. Varumärket Zlatan är cementerat i Bad Boy facket.

Jag har hört ganska många säga att Barcelona gjorde en dålig affär i och med Zlatanspektaklet men jag är inte så säker på det. Om man bara ser till köp och säljbeloppen så är det naturligtvis en usel affär men det finns ju andra siffror att beakta. För det första sparar klubben en hel del på att inte behöva betala lön till spelaren ifråga och spelaren ifråga drog alldeles säkert in en hel del kosing i ökad försäljning av tröjor, biljetter och annan försäljning. Vi skulle kunna jämföra med när Beckham gick till Real Madrid. Enligt beräkningarna så gjorde merförsäljningen av merchandise att den affären betalade sig själv flera gånger om. (Vilket i och för sig är skrämmande när man tänker på vad snubben kostade. )

Barcelonas och många andra idrottsorganisationers dåliga affärer beror i högre grad på att de lever i villfarelsen att det är idrotten som är affären.

Vad menar jag? Vill ni läsa förklaringen till mitt till synes vettlösa påstående? Då får ni läsa nästa del i följetången Mats Nelfelt om Sports Marketing.

På återseende